Ni är jordens salt. Ni är världens ljus. Är det
möjligt? Vad menade Jesus?
Det var 1994. Jag och en sjuksköterska på Vc hade inbjudit
till sorgegrupp. Vi satt i ett rum på Vårdcentralen. Vi hade dukat upp lite
fika och tänt ett ljus. Det kom tre personer, två män och en kvinna. De var
alla i 40-årsåldern. Mitt i livet hade de mist sin livskamrat.
Kanske var det vid andra eller tredje träffen. Jag glömmer
det aldrig. En av männen sa att det var så skönt att komma till gruppen, ”för
ni förstår vad jag går igenom. Det gör ingen annan. Det känns så skönt, här kan
jag säga som det är. Här kan vi gråta och skratta tillsammans. Gruppen har
blivit en livlina för mig, Det har på något sätt blivit ljusare, det är lite
lättare att leva. Och vet ni, nu vågar jag gå fram till andra som har det
svårt, jag är inte längre rädd för att de ska börja gråta eller för vad jag ska
säga.”
Ni är jordens salt. Ni är världens ljus.
Tomas Tranströmer skriver i en av sina dikter att det är så
mycket vi måste lita på för att kunna leva våra liv utan att sjunka genom
jorden. ”Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer – med förtroende –
den blinda ledstången och hittar i mörkret.”
Tomas Sjödin skriver i boken Lita på att det ljusnar: ”Det
är här vi kommer in, vi som har varit där och liksom provgått en liknande
mörkersträcka. Det enda vi har att ge är vår erfarenhet. Med den kan vi bli
varandras ledstänger, ett vikarierande hopp för den som just då ingen ljusning
ser. Det är då vi får viska till varandra: Vi får lita på att det kommer att
ljusna.”
Ni är jordens salt. Ni är världens ljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar