Predikan 12 söndagen efter Trefaldighet

Friheten i Kristus

Jesus har varit på semester med sina vänner. De reste till Tyros som ligger vid havet i nuvarande Libanon. De behövde komma ifrån, vila, få vara anonyma, bara vara. Kanske bada, äta gott, sova ut. En del människor har svårt att varva ner, det är som om man måste prestera också när man vilar. Unnade sig Guds son att vila så kan vi också unna oss det.

Nu är Jesus tillbaka i tjänst. Han vandrar omkring och vad händer? Jo, nöden söker nåden. Nöden finns överallt och när vi är i nöd söker vi nåd, vi söker efter någon som har tid, någon som ser mig, lyssnar på mig och lägger sin hand på mig. Och om vi är så trötta, så ledsna, så märkta av sjukdom att vi inte kan be om hjälp själva så är det gott att ha vänner, grannar som ber å våra vägnar.

Det kallas för förbön. Att be med och för varandra. Tänk om vi kunde göra det oftare. Jo, det sker – inte minst här där ljusen vittnar om böner för nära och kära.

Vännerna ber inte att Jesus ska bota mannen, de har endast en önskan: lägg din hand på honom. Så enkelt kan det få vara att be, för Jesus ser och vet vad som är bäst just nu.

Jesus är här nu. När vi samlas i hans namn har han lovat vara mitt ibland oss. Vad vill du be honom om? För egen del eller för någon du tänker på just nu.

Vi sjunger: Vänd dig till mig, var barmhärtig, vänd dig till mig, hör min bön. 

Så får vi lägga allt i Guds händer med orden: Hör vår vår bön, svara oss i din kärlek och handla med oss efter din vilja.

Temat för denna dag är Friheten i Kristus. Jag vill säga något om vad vi befrias ifrån och vad vi befrias till när Jesus får komma in i våra liv.

Befriade ifrån:

• Skuldens tunga börda. Människan är en bräcklig varelse, en syndare. Vi vill väl men ibland blir det så fel. Vi får dåligt samvete, känner skuld, skäms, och snart får självföraktet fäste i oss. Och när vi blir sjuka kommer tankarna: Vad ont har jag gjort? Är detta ett straff för något jag gjort? Ibland finns det ett samband mellan det vi sår och det vi får skörda, ibland inte. Men tankarna kommer ändå. Ångesten. 
  Vi behöver inte gå under av skuld eller skuldkänslor. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son. Du är älskad, befriad och förlåten.
• Rädslan för döden. Genom hela Bibeln hörs en viskning: Var inte rädd. Var inte rädd för livet. Var inte rädd för döden. Jag är med dig. Kristus har dött och uppstått. Har brutit udden av döden. Han har gått före oss. Det finns spår i sanden. När vi dör går vi inte bort, vi kommer hem, hem till Gud, till ljuset, och Gud sträcker fram sin hand och torkar varsamt tårarna från våra kinder. 

Befriade till:

• ansvar. Vi är befriade från oss själva för att lyfta blicken och se vad som behöver göras för jorden, för klimatet, för samhället, för våra medmänniskor. Så får vi ställa oss skuldra vid skuldra med alla goda krafter och dra vårt lilla strå tillstacken för att göra skillnad. 

• Lovsång. Mannen som Jesus botat kunde inte låta bli att berätta om Jesus. Och vet ni, jag tror att han sjöng för där orden inte räcker till där tar sången vid. Och vi är här för att andra har berättat för oss. Och vi får i vår tur berätta om Jesus, lovsjunga och i våra liv återspegla hans kärlek.