Predikan 1 sönd e Tref

Vårt dop

Vatten, vatten, vatten. Vi behöver vatten. Vad använder du vattnet till?

Dricka. Vattna blommor och grönsaker. Hunden behöver vatten, hönsen, bina, korna och fåren. Träden, fälten med nysådda grödor törstar efter vatten. Allt som lever behöver vatten. Vi tvättar oss i vatten för hygienens skull, för att förhindra smitta och sjukdomar. Vattnet ger oss liv och skyddar livet. Utan vatten – inget liv.

Tänk att Gud valt att använda just vattnet för att förklara oss sin kärlek.

Sakrament betyder helig handling. Vi har två sakrament i vår kyrka, dopet och nattvarden. För att en handling ska vara helig, kallas ett sakrament behövs två förutsättningar: ett jordiskt medel och ett ord, ett löfte, en uppmaning av Jesus. I dopet är vattnet det jordiska medlet och ordet är Matt 28:18-20: Åt mig har getts all makt i himmelen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar. Döp dem i Faderns, Sonens och den Heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.

Vattnet som alla behöver, alla använder, det livgivande, livsviktiga vattnet använder Gud för att säga: Jag älskar dig. Du är min.

Så har vi talat om det livgivande vattnet. Och nu några ord om det farliga vattnet. Det är många som badar nu när det är varmt. Och flera har drunknat. Vattnet är skönt och farligt. Vatten står i Bibeln inte enbart för liv utan också för kaosmakterna. Syndafloden, Röda havet som hotade att dränka Israels folk. Stormen på Genesarets sjö som gjorde lärjungarna skräckslagna. Är dopvattnet farligt? Ja, det är det. Det är farligt för gammelAdam och gammelEva. Det är farligt för egoismen, för girigheten, för självupptagenheten, för hatet och bitterheten, för lögner och dubbelliv, för allt som är smutsigt och solkigt. Därför uppmanar Paulus oss att dränka den gamla människan med sina lustar och begär och låt den nya födas genom vatten och ande. Dö med Kristus och uppstå med Kristus. Dagligen. Det är detta som är innebörden att leva i sitt dop. Det är det som sker när vi ber om förbarmande och förlåtelse och får höra att vi är älskade och förlåtna. Utanför dörren har vi en dopgrav. Varför heter det grav? Jo, den som döps går ner från ena sidan, döps genom att sänkas ner i vattnet, symboliskt dö med Kristus och går sedan upp på andra sidan, pånyttfödd, uppstånden med Kristus, redan hemma, redan i paradiset, i sitt hjärta men inte i sin kropp.

Vi har talat om det livgivande, livsviktiga vattnet, om det farliga vattnet och nu något till sist om det lekfulla vattnet. Jag önskar att ni hade varit med igår när jag döpte Wildha Annica Gulli Mikaela. Hennes storebror Vilgot fick uppdraget att hälla upp dopvattnet och det porlade så ljuvligt i värmen. Han stod på en pall och när jag döpt hans syster blev han kvar och viskade först något till sin mor. Hon tog då vatten ur dopfunten och baddade Vilgots panna och kinder och hans ögon lyste. Sen fortsatte Vilgot att leka med vattnet, stillsamt svalkade han sina små händer i det sköna vattnet en lång stund. Och jag tittade förundrat på honom och tänkte: Han lever i sitt dop. Han förstår inte men han litar på Gud och njuter av vattnet.

Hur kan vi lyfta fram dopet, leva i dopet, plaska och svalka oss i vattnet? Hur kan vi göra dopet mer synligt i våra liv? Kan vi fira dopdagen med tårta? Alltid låta dopfunten stå framme, med vatten i för alla som törstar och längtar efter Guds kärlek?

Gud, vi ber, vattna du vårt land och vattna våra hjärtan med dopets livgivande, farliga och lekfulla vatten. Amen.