Biskop Martin Modéus predikan vid kyrkoherdesamlingen på Vårdnäs stiftsgård

Ansvar och försoning

Daniels bok 7:9-10 Domssöndagen II

Sedan såg jag tronstolar sättas fram och en uråldrig man slå sig ner. Hans kläder var snövita, och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var eldslågor och hjulen därunder flammande eld. En ström av eld flöt fram från platsen där han satt. Tusen och åter tusen betjänade honom, tiotusen och åter tiotusen stod där inför honom. Så tog domare plats och böcker öppnades.

          Ansvar utkrävs. Böcker öppnas. Samveten rannsakas. Mänskligheten står inför Gud på den yttersta dagen. Hur har vi, som mänsklighet, förvaltat den tid vi fick här på jorden? Här, om någonstans, kommer väl ordet gudsfruktan till sin rätt.

Ansvar utkrävs. Böcker öppnas. Samveten rannsakas. Varje dag, eller varje kväll ställs jag inför den inre domaren. Hur har jag, som människa, förvaltat den dag jag fick? Ofta är det här som ordet människofruktan kommer till sin rätt.

Fruktan är väl en av mänsklighetens mesta följeslagare. För Gud, för makterna, andarna, grannarna, utlänningarna, för mamma, för mitt eget mörker. Och så vidare. I dagens text står vi inför den klassiska domsscenen, en magnifik scen. Om den vore ur filmhistorien så vore den bara klassisk. Nu är den långt starkare. Dom! Böcker! Eld!

Det är inte konstigt om blicken framför allt går till två ställen: framåt, mot honom som sitter på tronen med sina domare, eller inåt, mot det egna hjärtat med dess otillräcklighet, dess minnen av tillkortakommanden och misslyckanden, svek och skuld.

Så kan vi ju göra. Vi kan fästa blicken på den magnifika gestalten på tronen, eller så kan vi titta in i det egna hjärtat.

Men vi kan också titta åt sidan, för där står Kristus. Kanske lägger han armen om mig eller dig och viskar: Var inte rädd. Jag är här. Jag var med dig när det gick bra, och jag var med dig när det gick illa. I framgångens tid stod jag vid din sida. I syndens och nederlagets tid så bar jag dig. Tillsammans står vi inför domen, där kan vi svalka oss i nådens eld.

Publicerad med tillåtelse av Biskop Martin Modéus