Predikan Jungfru Marie Bebådelsedag

Guds mäktiga verk

Psalmer

480

164

481

726

744

Jag vill säga något om trofastheten, något om varsamheten, något om tystnaden och till sist vill jag ställa en fråga.

Först något om Guds trofasthet.

När Adam och Eva hade ätit av den förbjudna frukten gömde de sig för Gud, de skämdes. Då ropade Gud: Adam, var är du? Adam betyder Människa. Människa, var är du? Sedan dess har Gud fortsatt ropa, ropa oss tillbaka till vår sanna mänsklighet, ropa oss tillbaka till gemen-skapen med Gud.

Först gav han oss lagen, reglerna, bruksanvisningen för livet. Sedan sände han profeter som ömsom skällde ut oss, ömsom vädjade. Ingenting hjälpte. Till sist inser Gud att han måste möta oss i ögonhöjd, komma riktigt nära, bli människa för att älska oss tillbaka till Gud.

Ibland tror vi att världens frälsning hänger på oss. Det är inte vi som ska rädda världen, det är Gud. Det heter på latin: Missio Dei, Guds mission.

Det är Gud som sänder Gabriel till Maria. Det är Gabriel som knackar på och undrar om han får stiga in. Initiativet är Guds. OCH....

Gud behöver oss som sina medarbetare i sitt mäktiga verk!

Mina vänner: Gud är trofast. Gud håller hela världen i sin hand. Ibland hjälper vi Gud, ibland stjälper vi. Men det är Gud som är arbetsledaren.

Så något om varsamheten.

Det berättas att Gud först sökte upp Maria vid brunnen. Hon blev så rädd så hon rusade hem. Då tänkte Gud att han måste närma sig henne mer försiktigt så han sände Gabriel. Och Gabriel vet att föra sig. Varsamt stiger han in, han möter Maria där hon är, i ögonhöjd, med en hälsning som skulle passa en drottning. Var hälsad du högt benådade. Herren är med dig. Maria blir rädd och Gabriel ser det. Han hejdar sig och säger liksom viskande: Var inte rädd, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. Gabriel är personlig, han nämner Maria vid namn och säger det vi allra mest behöver höra när vi är rädda: Du har funnit nåd. Med andra ord: Gud älskar dig.

Så får Maria veta vad Gud tänkt för henne och Maria frågar: Hur ska detta ske? Här finns rum för frågor, tvivel, rädsla, undran, osäkerhet. Och återigen möter Gabriel Maria där hon är, berättar hur det ska gå till och ger henne mod genom att berätta om Elisabets graviditet. Du är inte ensam. Det finns en till. Ingenting är omöjligt för Gud.

Nu håller hela världen andan! Gabriel har talat och väntar på Marias svar. Gud gör inte som Boko Haram. kidnappar unga kvinnor för tvångsäktenskap. Gud frågar och vi kan säga ja eller nej.

Maria säger ja, hon är tillräckligt övertygad, tillräckligt modig för att säga ja – ett ja som kommer ge henne allt och kosta henne allt.

För många är denna berättelse en stötesten, något som är fullständigt omöjligt att tro på för en modern, upplyst människa. Och jag säger till dig som inte kan tro: Det går inte att förstå med hjärnan men det går att öppna sig för det med hjärtat, förundras inför miraklet. Förundran kan väcka tillit.

Så något om tystnaden.

Jag sa det ifjol i min predikan denna söndag. Och jag säger det igen. Om det oerhörda, om ögonblicket när himmel och jord förenas, när Gud och människa blir ett i Marias livmoder säger Lukas ingenting. Det är outsägligt. Det finns inga ord för det. Det sker i tomrummet och tystnaden mellan vers 38 och 39.

Till sist frågan:

Det som hände Maria var alldeles unikt. Och samtidigt blir Maria en förebild för oss alla. Vad vi än står i, vad vi än kämpar med: Gud möter oss där vi är, viskar: Var inte rädd! Du har funnit nåd, du är älskad. Jag är med dig.

Vad tror du Gabriel skulle fråga dig om du fick besök av honom? Kan det vara att ställa upp som middagsvärd eller vänfamilj till flyktingarna som kommer till oss? Eller något annat? Ibland måste vi säga nej till något för att kunna säga ett helhjärtat ja.

Med Maria får vi öva oss i att säga ja: Må det ske med mig som du har sagt!