Predikan Andra söndagen i fastan Aneby kyrka

Den kämpande tron

Psalmer: 205, 217, 46, 10

Han gav henne inget svar! Vi har varit där, inte sant? Vi har ropat, bett Gud gripa in, hjälpa våra barn, oss själva, någon vi älskar och Gud svarade inte. Gud var tyst. Kanske är någon av oss där just nu. Erfarenheten av Guds tystnad är svår och viktig. Den är svår därför att vi vet att den kostat människor deras tro. Den är viktig, därför att den fört andra närmare Gud. Denna erfarenhet delar vi med alla som ber.

Han gav henne inget svar. Varför? I just detta specifika fall berodde det på två saker. Trötthet och teologi. Jesus är helt slut. Utmattad! Han har gett och gett och nu är han tom. Han har tagit en time out och rest utomlands, till kusten i nuvarande Libanon. I Markus evangelium står det: Han begav sig till trakten av Tyros.... och tog in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men lyckades inte hålla sig undan. Jesus drar sig undan flera gånger men då står det uttryckligen att han drar sig undan för att be. Nu tycks han inte orka det ens.

Lärjungarna är också trötta. De blir bara irriterade – ett tydligt tecken på otillräcklighet.

Är det ok? Ja, ibland behöver vi säga nej, koppla av, ladda batterierna. Var finns dom miljöer där det finns rum för tomheten och tröttheten, där vi får stöd i att säga nej? Är vår församling en sådan plats?

Det andra skälet till att Jesus inte svarar kvinnan är att hon hör till fel folkslag. Enligt Matteus är Jesus sänd enbart till de förlorade fåren av Israels hus, dvs till judarna. Det ingår inte i hans uppdrag att hjälpa utlänningar.

Kvinnan ger sig inte. Vad driver henne? Självklart önskan om att dottern ska bli frisk. Men varför vänder hon sig till Jesus? Jag tror hon ser hans värme, bakom tröttheten och den teologiska tvekan känner hon Guds hjärtslag. Gud kan inte annat än älska. Förbehållslöst. Och kanske är det kvinnan som med sin tro, sitt envisa bultande på detta hjärta, kanske är det kvinnan som får Jesus att ändra sig, öppna sig, besvara hennes bön. Och det påstås att detta är den enda gången någon fått Jesus att ändra sig. Kan det vara så, att Gud inte kan värja sig mot enträgna böner? Jag vet inte. Jag tror inte det finns någon automatik i detta. Bara du tjatar tillräckligt länge så får som du vill.

Nej, snarare är det så att det händer något i samtalet mellan kvinnan och Jesus. De möts.

Hur är det det står i psalmen (213):

Att bedja är ej endast att begära.

Att själviskt ropa giv mig Herre giv.

Att bedja är att komma Gud så nära

Att han blir livet i vårt eget liv.

Kvinnan hjälpte Jesus förstå att budskapet om Guds kärlek gäller alla folk. Därför säger Jesus i slutet av Matteus: Gå ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar.

Vem är Svenska kyrkan till för? I går hade vi ett möte med Kyrkofullmäktige. Vad ska vi satsa på? Seniorboende, förskola, fritidsgård eller flykting- och integrationsarbete? Sverigedemokraterna försöker göra Svenska kyrkan till symbol för det äktsvenska. Det får inte ske. Evangeliet gäller alla människor. Som kyrka ska vi möta varje människa som skapad och älskad av Gud, som en medmänniska.

Visst har jag och många med mig blivit frustrerade över tiggarna och flyktingarna. Visst gör de hjälpsökande oss trötta. Lösningen ligger inte i att vända dem ryggen utan i att möta dem, se dem i ögonen, tänka, det kunde ha varit jag, ta emot dem som Guds gåvor till oss.

Han gav henne inget svar...

Den kämpande tron. Vad kan kampen mynna ut i? Tre svar:

Jakobs brottning med Gud mynnar ut i att han blir välsignad. Paulus brottning med Gud mynnar ut i att han kan säga: Jag har ingenting men äger allt. Kvinnans brottning mynnar ut i att hon blir bönhörd.