Predikan i Aneby kyrka 13 e tref

Tema: Medmänniskan

Text: Matt 7:12

Idag är det val, det viktigaste valet på länge. Hur vi röstar avgör om vi ska få ett kallare eller varmare samhälle, ett slutet eller öppet samhälle. Vilken människosyn vi vill ska genomsyra vårt land? Valet äger rum idag och varje dag, i varje möte, i blickar, ord, handlingar. Är vi medmänniskor eller motmänniskor? I år är det 80 år sedan Hitler tog makten i Tyskland. Talade han inte om Ubermensch? Människan är förmögen till obeskrivbar ondska och till obeskrivbar godhet.

Medmänniskan. Idag handlar det om dig och mig. Idag handlar det om vårt beroende av varandra. Och det är inget lätt ämne. Ett vänligt ord kan göra under. Ett sårande ord kan krossa en människas hjärta. Kanske är det därför som Bibeln innehåller så många goda råd och regler där den gyllene regeln är den mest kända. Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Vad vill du? Hur vill du bli bemött? Gör så, lev så, även om ingen annan gör det!

I dagens GT- text möter vi Eved-Melek. Nubier, alltså invandrare från nuvarande Sudan. Han var den ende som reagerade på den omänskliga behandlingen av Jeremia. Han talade med Kungen och fick hans tillåtelse att dra upp Jeremia ur brunnen, som var tom på vatten men full av lera. Det finns många människor som befinner sig i brunnen, ensamhetens, sömnlöshetens, ångestens, missbrukets, utanförskapets brunn. Eved-Melek använde sin talförmåga, rep och några gamla skjortor för att rädda Jeremia. Om det vi har bara är som en gammal skjorta, litet, obetydligt, kanske värdelöst kan det ändå användas för att hjälpa en medmänniska. Liksom lägga det mellan repet och armhålan så att det inte gör för ont. Ibland, när jag möter människor som drabbats av det värsta saknar jag ord. Jag känner mig liten och maktlös. Men kan jag inget säga kan jag åtminstone lyssna, vara där, möta blicken, dela smärtan.

Här bjuder jag in Per Hansson i predikan. Per är enhetschef på socialförvaltningen i kommunen. Han berättar kort om sina tankar kring den gyllene regeln, sitt arbete, de många gånger svåra besluten han måste ta utifrån lagar och förordningar. När jag säger att jag lärt känna honom som en människa med hjärna och hjärta, ett stort hjärta särskilt för de mest utsatta och frågar hur han kunnat bevara sitt hjärta från cynism, kyla och hårdhet svarar han med att berätta om sin farmor som blev änka med tre barn och det fjärde på väg. Hon fick gå till fattigvården för att få hjälp och hans pappa blev senare bortadopterad. Så vänder han sig till mig och säger: Det kunde ha varit jag. Eller du!

(Så mycket mer behövde inte sägas. Jag och många med mig var berörda.)

Tillägg:

Allt vad ni vill...det ska ni. Det är vad lagen och profeterna säger.

Den gyllene regeln är inte ett samlevnadstips, inte ett råd bland många andra.

I en psalm sjunger vi orden om Gud: Vad du vill är helighet men du är barmhärtighet. Gud vill att vi ska älska varandra som Gud älskar oss.

Guds förväntningar på oss är oerhört högt ställda. Ribban ligger där den ligger, den sänks inte för att vi ska komma över. Varför? Därför att det endast är det bästa som är gott nog, för oss och för Gud.

Då är det väl ingen idé att ens försöka? Jo, vi mår bra av höga förväntningar, vi växer av det, vi utvecklas, mognar så länge det finns något som fångar upp oss när vi misslyckas. Något eller någon. Vad du vill är helighet, men du är barmhärtighet. I Jesus Kristus möter vi Guds barmhärtighet. Hans namn är Immanuel – Gud med oss. Han har uppfyllt lagens alla krav för oss. Han är vår försonare och förebild, vår medvandrare. När vi hör orden för dig utgiven, för dig utgjutet får vi mod att resa oss, se varandra, vara medmänniskor, gå ut och liksom söka efter honom. För han möter oss i varje medmänniska. I flyktingen, i grannen, i den som jag trivs med, i den som jag tycker är besvärlig. Allt för att vi ska få möjligheter att öva oss i medmänsklighet. Så låt oss inte välja bort de besvärliga människorna. I deras ansikte kan vi ana Jesu ansikte.