Jag vet inte om era pappor sjöng och
tackade Gud av glädje när ni föddes. Det hade varit fullt
förståeligt. Att bli pappa är stort. Att först inte ha kunnat bli
pappa och sedan, sent i livet, bli det är ännu större. Så var det
för Sakarias, Johannes pappa.
Barnet han fått var speciellt, ja det
tycker ju alla föräldrar, men Johannes var utvald redan från
början. Utvald till en speciell uppgift.
På onsdag är det sex månader kvar
till jul. Det är därför vi firar Johannes döparens dag i dag. Han
föddes sex månader före Jesus. Johannes och Jesus var släkt.
Bereden väg för Herran, berg sjunken
djup stån opp.
Johannes livsuppgift var att bereda väg
för Jesus, berätta för människor att Gud inte glömt bort dom,
tala så att de öppnade sina hjärtan, omvände sig, slutade med att
göra sig själva och andra illa. Hans uppgift var att tala så att
människor började längta efter Gud, efter förlåtelse och liv,
efter mening och ny glädje.
Han skulle berätta för dom som hade
det svårt, för dom utan hopp att Gud ska komma som en soluppgång.
Han skulle tala till dom som bråkade och slogs, krigade och krossade
varandra och styra deras fötter in på fredens väg.
Vi sjunger sången: Du vet väl om att
du värdefull.
Du passar in i själva skapelsen,
det finns en uppgift just för dig.
Vad ska du bli när du blir stor? Ja
den frågan brukar ställas till barn och ungdomar. Ibland hör man
vuxna mitt i livet ställa sig frågan. Somliga hittar sin plats och
sin uppgift tidigt i livet. Andra får söka länge. Till oss alla
vill jag säga: Gud lägger ett stort pussel, med miljarder bitar. Du
är en bit. Du passar in. Skapelsen blir inte hel och fullständig
förrän din bit är på plats. En del människor säger: Det spelar
ingen roll om jag finns eller inte. Det spelar roll. Du spelar roll.
Ingen kan undvaras, alla behövs för att skapelsen ska bli hel.
Hur ska man hitta sin plats, sin gåva,
veta vilken väg och vilken utbildning som är den rätta?
Kanske kan Johannes bli en förebild
för oss.
Fråga Gud! Det är Gud som skapat dig.
Han vet vilka gåvor han lagt ner i dig. Bed, tala med människor som
känner dig. Pröva dig fram.
Fråga – men glöm inte att lyssna!
Johannes flyttade hemifrån tidigt. Han bosatte sig i en liten hydda
i öknen och levde på gräshoppor och honung. Där var det tyst, så
tyst så att Johannes kunde höra vad Gud viskade i hans hjärta.
Det är ju rätt extremt men en variant
är ju att åka till Gransnäs och delta i ett tre veckor långt
konfirmandläger utan familj och mobil, utan alla sina prylar, med
morgonbön, andrum, aftonbön och tid att lyssna. Våga ställa
frågan: Vad vill du använda mig till Gud?
Vi sjunger sången: Möt mig nu som den
jag är....
Hur vet man att man väljer rätt? Jo
man känner en djup inre frid, ryggen blir rak, blicken blir stadig
och rösten bär från djupet för man är liksom hemma i sig själv.
Man kan också märka det i glöden och glädjen. Och modet...
Vi sjunger sången: Det lilla ljus jag
har
Johannes blev satt i fängelse och till
sist halshuggen för att han hade modet att säga sanningen, stå upp
för det som är rätt. Det finns många som hotas, fängslas, ja
till och med dödas för sin kamp för yttrandefrihet och mänskliga
rättigheter, för sanning och godhet.
Jag vet inte om era pappor sjöng av
glädje när ni föddes. Men jag vet att Gud gjorde det. Han sjöng:
Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och
nu. Att du är älskad för din egen skull. För ingen annan är som
du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar