En text om mötet med den Uppståndne skriven av Rebecka Bernberg

Då kom Jesus och stod mitt ibland dem...
Det var dessa ord som stack ut för mig idag när jag under min bön än en gång återvände till

Johannesevangeliets tjugonde kapitel, verserna 19-29, för att idissla Ordet.

Stannade kvar vid orden och försökte se Jesus framför mig, ståendes mitt ibland lärjungarna, inte på avstånd, utan mitt i gruppen.

Lyssnade till orden: ”Frid åt er alla!”

Berörs än en gång av hur Jesus visar dem sina sårmärkta händer och sin sida. Tårar börjar bränna bakom stängda ögonlock, vet inte riktigt varför. Detta med att hans sår finns kvar.
Att mina sår också finns kvar. Att jag känner ett alltmer ökande behov av att snabbt bli frisk, att vara stark, för att min älskade livskamrat behöver få vara svag. För att han har tvingats vara stark och kämpa alldeles för länge för att bära mig och hela familjen under min långa sjukskrivning. För att bristningsgränsen är närmre än någonsin. Måste jag vara stark – för hur ska det annars gå?!

Men Jesus står här mitt ibland oss, mitt i livets osäkerhet och ovisshet, mitt i rädsla och oro, mitt i tröttheten och svagheten – och sträcker fram sina sårmärkta händer och räcker oss sin FRID. Inga garantier. Inga löften om framgång, säkerhet och hälsa. Inga överslätande trösteord om att ”det här kommer nog gå bra, ska du se.” Endast detta: en frid som räcks oss inifrån. Från Den som själv finns mitt i smärtan, mitt i ångesten, mitt i rädslan, mitt i den totala övergivenheten och ensamheten. Jesus kommer innanför vår rädslas reglade dörrar och räcker oss frid, genom sina korsmärkta händer.

Och tillsammans med lärjungarna får jag sträcka fram mina händer, som också bär sår, och röra vid Jesu sår. Detta är kontaktytan. Här förenas vi.

Och HÄR – mitt i det svaga, det brustna, det otillräckliga – ger oss Jesus ett mandat som sträcker sin in i evigheten: ”Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.” Kallade att vara försoningens tecken. Att ta emot den frid som är fred för världen.

För det krävs inte hälsa och styrka, inte tryggad försörjning, inte garantier om en säker framtid. Men att jag lägger mina händer i Jesus händer, låter mina sår beröras av Jesu sår, låter mitt lidande förenas med Jesu lidande och tar emot Kristus som finns mitt i livet, som det är.

Rebecka Bernberg

Böneapostolatet