Predikan Kristi himmelfärdsdag

 

 

Det sista Jesus gör är att han välsignar. Därför är det alltid det sista som sker, i varje gudstjänst. Vi sänds hem – välsignade. 

 

Han fördes till himlen. På engelska skiljer man på heaven och sky. 

Vi har i vårt fattiga språk endast ett ord för himmel. 

 

Mina vänner, himlen är inte långt borta. Den finns inte ute i rymden, bland stjärnor och galaxer. Himlen är nära, mycket nära. Tomas Sjödin säger att hinnan som skiljer himlen från jorden är rispapperstunn. 

Det är som en slöja, ett flor som ibland förs åt sidan så att vi med våra sinnen kan känna att vi redan är där. En himmelskt god måltid, en himmelskt vacker sång, en himmelsk doft, en himmelsk syn. 

 

Och där är Jesus, på faderns högra sida. Vad gör han hela dagarna? Frågan är fel ställd eftersom det inte finns någon tid där. När Jesus fördes upp till himlen, sprängdes tidens och rummets gränser. Han lämnade sina jordiska sandaler, sin begränsning för att kunna vara med alla, överallt, alla dagar. 

Jesus är här nu, lika mycket som han är hos dem som mist sina barn i Texas. 

 

Vad gör Jesus? 

1/ Han ber för oss. 

2/ Han bereder rum för oss och väntar på oss. 

3/ Han visar sig för oss så vi ska hålla utkik, vi ska söka honom varje dag, tala med honom, sjunga om honom, läsa hans ord och göra allt vi kan för att lära känna honom. Vet ni vad som händer om man umgås mycket med någon man ser upp till? Vi blir lika honom. Vi lär oss att älska som han älskar och välsigna som han välsignar.

 

4/ Hur ser han ut? Vi ska inte söka efter sårmärkt man som är ca 160 cm lång med skägg och långt hår.

Nej, vi ska söka efter hans väsen. Biskop Martin har sammanfattat det i fyra ord: glädje, befrielse, äkthet och nåd. Där det finns där är Jesus. Eller med andra ord: Där barmhärtighet och kärlek bor, där är också Gud, där är också Gud. 

 

5/ Var ska vi söka Jesus?

Vi ska söka Jesus vid altaret och på samhällets botten. I sakramenten, dopet och nattvarden och bland de minsta, de sjuka, hemlösa, fattiga, de utan röst, utan makt. 

Vi ska söka Jesus bland barnen för han har sagt att den som tar emot ett barn, tar emot honom. 

 

6/ Jesus finns också i det djupaste mörkret, i gudsövergivenheten, lidandet, döden och graven. Han har gått före så vi behöver inte vara rädda när vår stund kommer. 

 

Vi sammanfattar: Jesus är hos Fadern och ber för oss. Han välsignar oss och väntar på oss. Så låt oss lära känna honom, hålla utkik efter honom och söka honom vid altaret och på samhällets botten. När vi kommer till dödsskuggans dal i våra liv behöver vi inte vara rädda, för han är där och tar oss vid handen och leder oss hem. 

 

För himlen är inte långt borta, hinnan som skiljer oss är rispapperstunn. 

 

Predikan Bönsöndagen

Nu har bönderna gödslat, plöjt, harvat och sått. De har gjort vad de kunnat för att grödorna ska växa. Men har vi bett? Fram till 1700-talet gick man ut i procession på åkrar och fält och bad till Gud om god växtlighet. I tre dagar. Man började på bönsöndagen och fortsatte på måndagen och tisdagen. Det kallas för gångdagar. 

Om vi slår upp psalm 199 vers 5 så kan vi be tillsammans nu!

Välsigna årets gröda, och vattna du vårt land.
Giv alla mänskor föda, välsigna sjö och strand.
Välsigna dagens möda och kvällens vilostund.
Låt livets källa flöda ut Ordets djupa grund.

Lärjungarna ser att Jesus ber. Det väcker en längtan hos dem. De märker att det gör Jesus gott att be, så de säger: Lär oss att be. Jesus lärde dem att be Vår Fader. Vem lärde dig att be? 

Jesus säger: Be så ska ni få, sök så ska ni finna, Bulta så ska dörren öppnas. Be enträget, var påträngande så kommer ni få det ni ber om. Men fungerar det? Gör inte Jesus det lite för lätt för sig? 

Detta med bön och bönesvar är verkligen inte enkelt. Å ena sidan vet ju Gud vad vi behöver utan att vi ber. Och ofta svarar han redan innan vi bett. Gud öser sina goda gåvor över oss och låter sin sol lysa över både onda och goda. Å andra sidan finns det människor som ropat natt och dag, bett och bönfallit, bultat och bankat på Guds hjärta för att deras sjuka barn inte ska dö men inte fått det de bett om. Gud har varit tyst, himlen har tigit vid deras olycka, dörren har inte rubbats en millimeter. 

Varför ska vi då be? Bönen är vårt svar på Guds kärlek. Det är Gud som stämt möte med oss. Gud söker oss hela tiden, ropar på oss som han ropade på Adam och Eva i Edens lustgård. Var är du? När vi ber, när vi tackar, när vi sjunger då svarar vi: här är jag. Mannen i texten saknade bröd. Nöden drev honom ut mitt i natten. Är det inte då vi ber, i vargatimmen, i nöden, i natten? Som hjorten längtar till bäckens vatten, så längtar jag efter dig, o Gud. (Ps 42)

Jag har mitt barnbarn Noah och hans föräldrar boende hos mig nu. Han är 10 månader. Han har inga ord men hela hans liv är en bön, ett samtal med oss som finns runt omkring honom. Och även om vi vet vad han behöver så blir vi glada när han pekar, busar, härmar och sjunger och vi skyddar honom när han blir rädd, vi tröstar honom när han gråter, vi ler när han ler. Bön är liv tillsammans, med och utan ord. Bönen är kärlekens språk. Gud längtar efter att vara med oss.

Psalm 213: Att bedja är ej endast att begära, att själviskt ropa: Giv mig Herre giv. Att bedja är att komma Gud så nära, att han blir livet i mitt eget liv. Jesus var ett Fadern. Han bad inte för att få fördelar och favörer. Han bad för att umgås med sin far. 

Jesus gav oss bönen Vår Fader. Den innehåller allt. Och den börjar i Gud och slutar i Gud. Det handlar inte om mig, min och mitt. Den flyttar fokus från mig till Gud, från jag till vi. Och det är utmanande och uppfordrande i denna tid då allt handlar om individen. 

Det är samma sak hos Paulus. Han säger: Var alltid glada och be ständigt och tacka alltid Gud. Orden är inte riktade till dig eller mig utan till oss, till församlingen. Vi är för svaga för att orka be själva. Men när vi kommer samman får vi be för och med varandra, bära varandra i bön. 

Och behöver vi en enkel vägledning i hur vi ska tänka om bönesvar så finns den i dagens bön. En utmärkt bön att lära sig utantill. 

Gud, vår tillflykt och vår starkhet
tack för bönens gåva och möjlighet.

Hör vår bön
Svara oss i din kärlek
Handla med oss efter din vilja
Låt vår bön bli en kamp för det goda och en vila i dig.

 Predikan 4:e sönd i påsktiden

Psalmer: 198, 773, 293, 298, 313

Vägen till livet

 

Fyra punkter, fyra ord på L.

1/ Lita på. 

Vem litar på du på? Vem sätter du din tillit till? Dig själv, en vän, dina pengar, en idol, en partiledare? Luther säger att den eller det vi sätter all vår tillit och förtröstan till, det är vår Gud. 

Jesus säger: Känn ingen oro. Tro! Lita på mig! 

 

2/ Längtan 

Vilket är ditt favoritrum hemma? Frågan ställdes igår kväll av en kollega till mig på facebook. Hon gjorde en snabbenkät inför dagens predikan. Vad svarar du? I min faders hus finns många rum. Det finns rum för dig och mig, för alla. Och det rum du tycker bäst om och längtar mest efter finns där. Är du trött så är sängen bäddad, är du hungrig så är bordet dukat. ”Jag vill att ni ska vara där jag är” säger Jesus. Det är människans största skräck, att inte få vara med, att inte tillhöra, att hamna utanför. Jesus längtar efter dig. Han älskar dig. Så svarar vår djupaste längtan efter Jesus djupaste längtan.

 

3/ Läxan

Vad är det första vi berättar om oss själva när vi träffar nya människor, förutom vad vi heter och var vi bor? Jo, vad vi gör. 

Vi är vad vi gör. Gör vi inget, är vi inget. Vårt värde ligger i prestationen. Jesus säger: Jag är vägen, sanningen och livet. 

Orden jag är heter på grekiska: ego eimi. 

Orden är oerhört laddade. Varför? Jo, för det är så Gud presenterar sig. När Mose möter Gud i den brinnande busken och får uppdraget att befria Israels folk ur Egypten frågar Mose: Vem ska jag säga har sänt mig? Säg: Jag är har sänt dig. Jesus använder alltså Guds eget namn. Och inte bara i dagen text. Sju gånger säger han: jag är.

 Livets bröd, Världens ljus, Grinden in till fåren, Den gode herden, Uppståndelsen och livet, Vägen, sanningen och livet och Den sanna vinstocken. Jesus vill att vi ska vara där han är. Inte bara fysiskt utan också i vår identitet. Vila i vårt vara, i att vi är älskade, försonade med Gud, Guds barn. Om vi vilar i vårt vara, känner tillit och förtröstan, vet att vi får rum i Guds hjärta, då behöver vi inte prestera, jaga, stressa och ständigt försöka räcka till, duga, förtjäna vårt värde. Då kan vi andas ut. För den som vet sig vara älskad och efterlängtad spelar det ingen roll hur mycket vi hinner, hur mycket vi tjänar, om vi kan springa fort eller sitter i rullstol. 

Så skönt, så förlösande. 

 

4/ Lovsången

Rubriken för denna söndag är: Jubilate. Jubla, sjung, lovsjung Gud. 

Och det ska vi göra nu. 

Psalm 777 Tacka Herren, ty han är god.