Predikan 4 e söndagen i Påsktiden

Jubilate: Jubla (över att Kristus är uppstånden)

Joh 13:31-35 

Vägen till livet

Tycker du texten var svår? Jag med. Ett tips: läs Eftertanken i veckans Kyrkans Tidning. Det är stiftsteologen Carina Sundström som skrivit den. En hjälp när vi tycker att en bibeltext är stum och stängd.

Ett annat tips. Lyssna gärna på helgsmålsbönen i P1 från igår. Camilla Lif ger oss en oerhört fin andakt utifrån dagens episteltext.

Vägen till livet. Ibland händer det att dagens tema är oväntat träffande. Allt handlar om detta just nu. Presskonferenser, nyhetssändningar, statsministerns förstamajtal. Allt handlar om hur vi ska hitta vägen till livet, hur vi ska bete oss, förhålla oss. Lyda. Avstå. Hålla ut. Välja rätt. Kämpa. Gå samman för livets skull. Det kostar att välja vägen till livet. Det är budskapet som kablas ut över hela världen. Porten är trång, vägen är smal, priset är högt, men det är värt det. För en dag kommer det svåra vara över.

Vet ni att Mose sa samma sak till Israels folk när de gick genom öknen. Jag ställer er inför valet mellan liv och lycka och död och olycka, så välj då livet. Jesus säger samma sak. Jag är vägen. Följ mig. Älska varandra. Lev så att kärleken och glädjen och hoppet får växa.

Vad vet vi om vägen till livet?

·      Det är en väg som vi måste välja varje dag. I tanke, ord och handling. När vi väljer livet, då väljer vi bort allt som hotar och förstör livet.

·      Det finns en GPS som visar vägen till livet. Bibeln. Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig.

·      Vi går inte ensamma. Vi har en stigfinnare, en medvandrare, en herde som älskar oss och leder oss och har lovat att aldrig överge oss. Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Vill du följa den gode herden?

·      Vi är inte ensamma. Vi har varandra. När vi döptes fick vi en familj av andra döpta, systrar och bröder över hela jorden. I kyrkan är vi som en stor familj. Vi är ett folk på vandring.

·      Det är en smal väg. Det betyder att det är frestande att välja en väg som är bredare, där det går fortare, där jag får göra som jag vill. En väg som leder bort från livet. När vi väljer den känner vi djupt här inne att det är fel. Vi far illa, andra far illa. Men det finns förlåtelse.

·      Vad är målet? Målet är Livet. Man kan också säga att målet är himlen. Det först när vi kommer hem till Gud och får se Gud ansikte mot ansikte som resan är över. Vad gör Gud? Jo, han sträcker varsamt fram sin hand och torkar tårarna från våra kinder och när gråten tagit slut dukar han ett bord med allt gott vi kan tänka oss och låter oss äta. Sedan får vi lägga oss ner med huvudet i hans knä och medan vi vilar sjunger han:

Som när ett barn kommer hem om kvällen och möts av en vänlig famn.

Så var det för mig att komma till Gud – jag kände att där hörde jag hemma.

Där fanns en plats i Guds stora rum, en plats som väntade på mig.

Och jag kände: Här är jag hemma, jag vill vara ett barn i Guds hem.

(Svs 774)