söndag 17 november 2013

Söndagen före domsöndagen 17/11 2013



Attention please! Lystring! Lyssna mitt folk! Hör noga på!
Denna dags texter vill säga oss något viktigt. Något mycket viktigt! Det är som när man är på resa, man vet inte riktigt vad som ska hända, åt vilket håll man ska gå. Så hör man signalen i högtalarna. Attention please. Viktigt meddelande.

Vad är det som är så viktigt? Jo, hur vi ska förhålla oss när vi hör den ena larmrapporten efter den andra. Om klimatförändringarna, om att det som skett i Filippinerna är en naturens hämnd på människans våldtäkt på moder jord. Och detta är bara början. Jag drabbas av klimatsorg och stor oro. Så läser jag i Dagen en debattartikel med rubriken: Jackelén måste välja klimatväg. Två företrädare för nätverket klimatsans säger: Det finns inga tecken på en kommande värmekris.
Har dom rätt, då kan vi ju öka konsumtionen, köra bränsleslukande bilar och leva hänsynslöst.
Huvudnyheten i dag är att gör vi inget idag åt vår antibiotika-användning så kommer vi snart att se en superbakterie som det inte finns någon bot emot. Skrämmande! Vart är vi på väg?

Attention please! Lyssna mitt folk! Lyft blicken mot himlen, betrakta jorden därunder. Himlen skall lösas upp som rök och jorden slitas ut som en klädnad och dess invånare dö av som flugor.
Nu klippte jag ut några rader ur Jesaja. Det är så rädslan gör, söker tecken som bekräftar den. Och så har människor gjort i tvåtusen år. Skrämts och blivit skrämda av undergångsstämningar och domedagsprofeter. Senast igår mötte jag en person som sa: Snart kommer Jesus och tar med sig de troende medan de andra lämnas kvar. Tänk så många som har lidit svårt av en förkunnelse som bygger på rädsla.
Visst, Bibeln är entydig. Himmel och jord ska förgås. Låter vi vår tro formas framför TV-n och av nyhetssändningarna finns det alla skäl i världen att böja ner ansiktet, krokna av ångest och oro. Alternativt blunda och vända bort ansiktet och njuta så länge det går tills rullgardinen dras ned.
Det finns en annan väg att gå. Ett annat sätt att reagera. Och det är att lyfta våra huvuden, lyfta blicken, leva i vaksamhet och väntan. Människa heter på grekiska Anthropos, det betyder uppåtvänt ansikte. Att vara sant mänsklig är att se varandra, låta blickar mötas, leva närvarande och tillitsfullt mitt i stormen. För vi vet att vi är på väg, inte mot en undergång utan mot alltings pånyttfödelse, mot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. Vi tror på en Gud som håller hela världen i sin hand. Vi tror att ljuset ska segra över mörkret och det goda ska segra över det onda. Vi tror att kärlekens makt är den starkaste i tillvaron. Se på knoppen. Den är beredd, den väntar bara på värme och ljus som får den livgivande saven att stiga. Mitt i mörker och kyla och trötthet viskar knoppen – se på mig, håll ut, snart blir det vår.
Fäst därför upp era kläder och håll lamporna brinnande! Vad betyder det? Titta här! Varför måste jag kunna fästa upp kläderna? För att snabbt kunna gripa in, hjälpa den som är i fara, kämpa mot rovdjuren, springa till undsättning. Men för att kunna göra gott måste vi se bra. Därför måste vi hålla våra lampor brinnande. Bibeln – våra fötters lykta och ett ljus på vår stig. Kristi närvaro: Märker ni inte att Kristus Jesus finns hos er. Goda idéer, goda initiativ, engagemang, entusiasm, ansvarstagande.
Därför ska vi nominera kandidater till församlingsråden. Därför ska vi ge en stor kollekt till katastrofens offer på Filippinerna. Därför ska vi hjälpa grannen att handla. Om världen går under i morgon vill jag idag plantera ett äppelträd. Fäst upp era kläder. Håll lamporna brinnade. Slå era kloka huvuden ihop! Kämpa på!

Vänta i vilande tillitsfull vaksamhet på Jesus Kristus. Som min hund väntar på mig, sover djupt med öronen vidöppna och redan innan jag öppnat dörren kommer han mig till mötes, alltid lika glad.

Attention please! Lystring! Viktigt meddelande! VAR INTE RÄDD!
Jag är med er, kommer till er och ska en dag komma. Ej så som man råkar en främling på gatan. Nej såsom man ser på en vän. En vän man har drömt om i nätter och dagar och äntligen finner igen.

Inga kommentarer: