Predikan 1 sönd i advent 2013
Ett nådens år
Såg ni inslaget om angorakaninerna?
Det var hemskt. Hur kan någon göra så mot ett djur? Han måste
vara dum i huvudet? Kanske, eller så var han hjärtlös. Att vara
hjärtlös betyder inte att man är utan hjärta för då skulle man
ju vara död. När man är hjärtlös så är man hård och kall och
utan känslor. Man har förlorat förmågan att känna med en annan
varelse. Motsatsen – vad är det? Medkänsla, empati,
barmhärtighet. Att ha ett varmt hjärta i barmen, i bröstkorgen.
När det gör ont i dig gör det ont i mig. När du är glad blir jag
glad för din skull.
Nu är det inte bara kineserna som
plockar pälsen av angorakaninerna som är hjärtlösa. Det kan alla
bli. Och alla kan visa medkänsla och visa barmhärtighet.
Jesus rider in Jerusalem. Jerusalem är
en bild för människans hjärta. Man kan ju tänka att Gud är
utanför mitt hjärta och nu i adventstid knackar han på hjärtats
dörr och vill att vi ska öppna och ta emot hans kärlek så att vi
blir fyllda av godhet och medkänsla. Men tänk om det är så att
Jesus redan bor i våra hjärtan? Förmågan till medkänsla ligger
ju djupare och finns medfödd medan hårdhet och grymhet och
hjärtlöshet är något vi lär oss. Då finns Jesus i våra hjärtan
men inte vi. Då handlar adventstiden om att Gud bjuder in mig i mitt
eget hjärta.
Varje gång jag möter en människa
frågar Gud: Vill du möta denna medmänniska hjärtligt eller
hjärtlöst? Vill du visa medkänsla eller vända ryggen till?
Två råd.
1/ Ofta beter vi oss hjärtlöst för
att vi har för bråttom. Vi behöver avstå från en del saker.
Fasta – från facebook, TV, shopping? Vad vill du avstå från för
att bli mer närvarande och barmhärtig?
2/ Änglahyss – änglarna gör mycket
för oss utan att synas. Kanske kan du göra någon glad utan att det
märks. När jag kom hem hem en dag hängde en stor kasse med nybakta
bullar på dörren. Vad kan du göra? För vem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar