Att inte döma
Idag ska vi tala om något som rör själva grunden för livet. Ingen människa vill vara ensam. Vi vill ha vänner, vi vill bli sedda, vi vill vara med.
Innerst inne vill vi vara med i en kravlös gemenskap där vi kan vara oss själva, där alla olikheter ryms och där det är lätt att andas. Finns den gemenskapen? Oftast är det tvärtom så att bara den som är snygg eller smart eller rolig eller cool får vara med. För att passa in är man beredd att sudda ut sig själv. Vi är beredda att skära av hälen och klippa av tårna för att foten ska passa i skon, för att vi ska bli älskade. Men det vi får är inte kärlek, det är möjligen beundran. I en sådan gemenskap är det inte lätt att andas, där får man inte göra fel eller kritisera ledaren. För då åker man ut i kylan.
Någon bestämmer, någon är domare och sätter reglerna och om vi vill vara med måste vi döma oss själva och döma andra hela tiden. Vem duger? Vem räcker till?
Kvinnan i texten har gått över en gräns, brutit mot reglerna och varit otrogen. (var är mannen, förresten? Krävs det inte två för otrohet?)
Och nu ska hon stenas. Straffas. Man har utsett henne till syndabock och genom att stöta bort henne tror man att man är ren, utan synd.
Detta sker överallt där människor möts. Gång på gång.
Hur lyder åttonde budet? Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
Vad betyder det? Vi ska inte tala illa om någon, inte förtala, inte ljuga om någon, vi ska inte sprida falska rykten om vår nästa. Tvärtom ska vi tänka och tala gott om våra medmänniskor, visa förståelse och medkänsla och tyda allt till det bästa.
Gör vi det blir världen en bättre plats att leva på. Det blir lättare att andas, vi kommer sova bättre, känna lycka och glädje och få många vänner.
Döm inte, säger Jesus. Den dom du dömer andra med kommer du själv att bli dömd med. Det mått du mäter andra med kommer du själv att mätas med.
Så vilket mått väljer vi? Kärlekslöshetens mått eller barmhärtighetens?
Var barmhärtiga såsom er himmelske Fader är barmhärtig, säger Jesus. Välj förlåtelsen så blir du själv förlåten. Välj generositeten så kommer du själv att bli generöst bemött. Välsigna, så blir du välsignad.
Jag har varit präst i 42 år. Jag mött många människor, olika människor och sett vad livet kan göra med oss. Och jag har lärt mig att tänka: Det kunde ha varit jag.
Den ende som kan döma rättvist är Gud, för endast Gud känner människan helt och fullt.
En sak till: Jesus svar är fantastiskt. Han dömer inte kvinnan. Han dömer inte heller de skriftlärda och fariséerna. Han säger bara: den av er som är fri från synd ska kasta första stenen.
Efter en stund går de därifrån, en efter en, de äldsta först.
När jag var ung var jag tvärsäker, dömande och svartvit. Med åren kommer självinsikten. Nu vet jag att jag behöver Guds barmhärtighet varje dag.
Finns den gemenskap där det är lätt att andas? Där vi får vara med som vi är med sjukt och friskt, starkt och svagt? Ja vill tro det. Jag hoppas att kyrkan kan vara den plats där hela livet ryms, där olikheterna får plats och där vi mäter varandra med barmhärtighetens måttstock.
