Kristi återkomst
Den senaste veckan har media berättat om rättegången i Visby, om Teodor Engström som mördade Ing-Marie Wieselgren under Almedalsveckan i somras. Dom avkunnas den 6 december.
Det är ju så viktigt det är att den skyldige åker fast, att rättvisa skipas! Eller hur? För djupt inom oss finns det en moralisk kompass, ett rättsmedvetande, ett samvete som säger oss att den som bryter mot lagen ska dömas och straffas.
Teodor – vet ni vad namnet betyder? Guds gåva. I går döpte jag Malte i Torpa kyrka och då sa jag att varje barn är en gudagåva. Jag vet inte om han är döpt, men jag tror att också Teodor har föräldrar, kanske syskon, kanske en morfar, en farmor som älskar honom. Hur mår de idag? Det långa skägget, håret, det är som om han vill gömma sig för världens blickar.
Är Teodor en gudagåva, eller är det kört? Har hans handlingar diskvalificerat honom från all mänsklig gemenskap? Och hur resonerar Gud? Finns det nåd eller är det kört? Finns det något hopp för en sådan människa?
En dag ska Jesus komma tillbaka. Och då ska böcker öppnas och då ska böcker öppnas, böcker fyllda med uppgifter om hur vi levt. Då blir det bokslut, då ska verksamhetsberättelsen läsas upp och revisionsrapporten lämnas. Vi ska dömas efter våra gärningar, står det. Och då är det ju kört för Teodor Engström.
Men hur blir det med oss? Med dig och mig? Vad kommer det stå i boken om oss? Eftersom sanningen ska segra så utgår jag ifrån att allt står där, det vackra, det goda, allt jag gjort för andra, uppoffringarna, engagemanget. Men där finns också sveken, fegheten, dubbelheten, fusket, utnyttjandet av de fattiga i världen för att jag ska få handla billigt, likgiltigheten inför klimatförändringarna, att jag inte agerar när jag får veta att mängder med arter håller på att raderas ut, slarvet med källsorteringen, att jag deltar i ryktesspridningen om någon som jag inte gillar.
Paulus säger: Alla har syndat och saknar härligheten från Gud. Alla. Också du, också jag. Ingen går fri på domens dag. Och ska vi dömas efter våra gärningar, vem kan då bli räddad? Eller räcker det att vara döpt, att tillhöra en församling, att ha bett och gett kollekt och sjungit i kör?
Lasse Lucidor skriver: Domen fruktar jag väl stort, efter jag har illa gjort, men den trösten jag ej glömmer, att min broder Jesus dömer.
Fadern har överlämnat domen åt sonen. Varför? För att han är människosonen, han har trampat våra stigar, gråtit våra tårar och sett stjärnorna ur vårt perspektiv. Han vet allt, han är fylld av nåd och sanning och därför kommer han döma rättvist.
Hur ska vi förstå texterna? Jo, för det första: vi ska dömas efter våra gärningar, för det är inte orden som räknas utan handlingen och detta är Guds sätt att ta oss på allvar, att göra oss ansvariga och tillräkneliga, att gå till rätta med oss. Det handlar om Guds djupaste respekt för oss. Man skulle kunna säga att Domen börjar i sanningen, i lagen, i tio Guds bud.
Och där blir det uppenbart att ingen av oss håller måttet, inte ens den frommaste människan. Alla har syndat, och har man brutit mot ett bud så har man brutit mot alla.
I den första rundan blir det alltså fällande dom. Och allt som var dött och utan värde, allt som var byggt av halm och strå kommer kastas i den brinnande elden. Fegheten, girigheten, kärlekslösheten, fåfängan, högmodet. Det kommer göra ont, men det är inte farligt för, kom ihåg, det är vår broder som dömer.
För det andra: Bibeln är mycket klar på en punkt. Inga gärningar i världen kan rädda oss. Den ende som kan rädda oss är Jesus Kristus. Hans död och uppståndelse, hans kärlek.
Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet.
Han avvände vårt elände för båd tid och evighet.
Han förvärvde att vi ärvde, nåd och frid och salighet. (Psalm 147:2)
I boken som öppnas på domens dag finns därför på varje sida, över varje människas livsberättelse, ett kors tecknat, ett kors som betyder att minus blir plus och alla som fått en fällande dom blir benådade.
Och Gud ska själv vara ibland oss och han skall torka alla tårar från våra ögon och när han får syn på Teodor, Guds gåva, brister också Gud i gråt, av glädje, för där står han och skägget är kort och huvudet är rakat, för nu vågar han visa sig och det onda och svåra som hände på jorden en gång är nu glömt och försonat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar