Predikan 13:e söndagen efter Trefaldighet

Medmänniskan

Luk 10:23-37

 23Sedan vände han sig till lärjungarna och sade enbart till dem: ”Saliga de ögon som ser vad ni ser. 24Jag säger er: många profeter och kungar har velat se vad ni ser, men fick inte se det, och velat höra det ni hör, men fick inte höra det.”

Den barmhärtige samariern

25En laglärd som ville sätta honom på prov reste sig och sade: ”Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” 26Jesus sade: ”Vad står det i lagen? Hur lyder orden?” 27Han svarade: ”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” 28Jesus sade: ”Det är rätt. Gör det, så får du leva.” 29För att visa att han var rättfärdig sade mannen till Jesus: ”Och vem är min nästa?” 30På den frågan svarade Jesus: ”En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och blev överfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lät honom ligga där halvdöd.31En präst råkade komma samma väg, och när han såg mannen vek han åt sidan och gick förbi. 32På samma sätt med en levit som kom till platsen; när han såg honom vek han åt sidan och gick förbi.33Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande.34Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: ’Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala dig på återvägen.’36Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?” 37Han svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus: ”Gå du och gör som han!”

Vi ser på TV hur desperata människor flyr över Medelhavet, somliga klarar sig, andra drunknar, andra går till fots norrut och blir stoppade av taggtråd och gummikulor, andra smugglas i lastbilar in i Europa och en del kvävs till döds på väg till friheten. Vi hör larmrapporter om överfulla transitboenden, alltför långa handläggningstider och som om det inte vore nog fick vi igår veta att Sverigedemokraterna snart har stöd av var femte svensk.

Så samlas vi till gudstjänst och möts av rubriken: Medmänniskan. Temat är brinnande aktuellt för idag undrar nog de allra flesta svenskar: Vem är min nästa? Vem ska jag hjälpa och hur ska jag hjälpa om jag alls ska hjälpa?

Idag inleddes temaveckan: Alla får plats på torget i Aneby med en ekumenisk fredsmässa, en fantastisk gudstjänst i strålande sol.

Alla får plats! Temat är inspirerande och utmanande. Och kanske inte bara utmanande utan, för somliga rent av provocerande, särskilt efter dubbelmordet på Ikea i Västerås.

Den värdegrund som vårt samhälle bygger på är i gungning! Det som var självklart förr, att alla människor har samma värde, att vi ska hjälpa de nödställda, att alla har rätt till ett liv i fred och frihet – allt detta börjar ifrågasättas av allt fler.

Efter gudstjänsten på torget gick jag in på grillen för att beställa två pizzor, en till mig och en till en ung kille från Afganistan som jag försöker hjälpa.

Jag beställer en kebabpizza till Jawid, med nötkött eftersom han är muslim. Till min stora förvåning reagerar pizzabagaren och säger: vi ska inte ta hit muslimerna. Dom är farliga. Vet du vad dom har gjort mot oss kristna i Irak?

Och jag säger något om att inte dra alla över en kam. Att det finns många muslimer som är goda, liksom det finns alla sorter bland kristna.

Och jag tänker: Du har ju själv kommit hit som flykting, ska du missunna andra den möjligheten? Och samtidigt kan jag förstå honom! Det är inte lätt att vara människa. Det är inte lätt att vara medmänsklig.

Vad ska jag göra för att vinna evigt liv? Vad ska vi göra för att förbli levande, varma, öppna, generösa? Vad ska vi göra för att inte bli hårda, bittra, kalla? Vad ska vi göra för att få liv?

Älska! Älska Gud över allting och din nästa som dig själv!

Kärlek är att se den andre och ge den andre vad han / hon behöver även om han / hon inte har förtjänat det och bortom vad den människan kan ge tillbaka.

Det är precis vad den barmhärtige samariern gör. Han ser den slagne, ger den slagne det han behöver utan att han har förtjänat det och utan att veta om han kommer få något tillbaka.

Vad står det i dagens epistel? Den som älskar är född av Gud och har lärt känna Gud! Då är det många som är födda av Gud. Samariern, buddhisten, muslimen, ateisten – den som älskar! Det står inte: den som älskar och är kristen. Nej, den som älskar....

Prästen gick förbi. Jo, jag har gått förbi! Jag har varit för trött, för självupptagen, frustrerad, ja rent av ovillig att älska.

Men om jag tar nya tag, skärper mig, lägger manken till att älska min nästa, får jag evigt liv då? Nej!

När jag läste teologi fick jag lära mig innebörden i orden: Lagen driver oss till Kristus. Den laglärde ville bli godkänd, ville få höra att han dög, räckte till, var godkänd. Och det vill vi ju alla. Men ingen av oss kan, om vi så strävar dag och natt, ingen kan uppfylla lagen helt och fullt. Ingen av oss kan älska Gud över allting och vår nästa som oss själva. Ju mer vi försöker desto mer kommer vi upptäcka hur lite vi älskar, hur ovilliga, rädda, själviska och fördomsfulla vi egentligen är.

Så då kan vi inte vinna evigt liv genom att älska hängivet? Nej! Vad ska vi då ta oss till? Om det inte ens hjälper att vara god?

Lägg nu märke till den märkliga förskjutningen Jesus gör. Den lagläre frågar: Vem är min nästa? När Jesus är klar med liknelsen frågar han: och vem anser du var den slagne mannens nästa? Han sätter in den laglärde i den slagne mannens position och säger med det: Att älska sin nästa kostar allt, du får vara beredd på att ge upp allt som är dig kärt, du får vara beredd på att bli sårad, hånad, slagen, övergiven, lämnad att dö.

För den som vill rädda sitt liv skall mista det men den som mister sitt liv för min skull han skall rädda det. (Luk 9:24)

Hjälparen och den hjälpbehövande har bytt plats! Så ligger vi där vid vägkanten, utmattade, sårade, halvdöda av våra försöka hjälpa. Tomma tigger vi om medlidande och barmhärtighet och den som till sist ser oss, förbinder våra sår och ger oss livet tillbaka är Kristus, den Barmhärtige Samariern, själv slagen och övergiven, berövad allt, till och med dödad. Han har uppstått och står varje morgon på stranden av våra liv och bjuder oss att äta och sedan tar han oss avsides, oss som lovade att aldrig svika, att alltid älska och ser oss i ögonen, oss som svek och frågar: Älskar du mig!

I en tid då solidaritet och medmänsklighet sätts på stora prov finns det bara en väg att gå för att få liv, förbli levande och det är att gå sida vid sida med alla som älskar och är födda av Gud och följa Jesus Kristus in i framtiden.

Predikan 10 söndagen efter Trefaldighet

Nådens gåvor

Joh 15:1-9

Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. 2Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. 3Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. 4Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. 5Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. 6Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. 7Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. 8Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. 9Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.

Det är särskilt roligt att fira gudstjänst i Lommaryds kyrka denna söndag eftersom dagens evangelium finns sammanfattat i altartavlan. Jag är vinträdet. I ären grenarna.

För några veckor sedan var jag i Geneve och hälsade på min dotter. Hon bodde i ett stort hus med fin trädgård. Ägarna, en svensk familj var på semester i Sverige och hon fick bo där gratis mot att hon såg till huset och växterna, krukväxterna inne och alla möjliga växter ute. En utmaning, dels för att Katarina inte har det man kallar gröna fingrar men framförallt för att det var så varmt och torrt. Mellan 34 och 39 grader varje dag vecka efter vecka.

Allt var brunbrännt, torrt, halvvisset eller helvisset. Allt utom vinstocken. Den stod där grön och frodig och gick man närmare såg man klasarna av vindruvor som höll på att mogna. Hur kommer det sig att just vinträdet klarade torka och värmebölja? Jo, den var djupt rotad i den näringsrika jorden.

Texten börjar med två ord som det är lätt att missa innebörden i. Jag är. Vad är det med dom två orden som är så speciellt? Jo, när Jesus säger: jag är, ego eimi, är det Gud som talar. Minns ni berättelsen i Andra Moseboken om Mose och den brinnande busken? Mose var på helig mark, han fick ta av sig skorna och fick ta emot uppdraget att befria Israels folk ur Egypten. När Mose bad Gud identifiera sig, visa sitt leg, sa Gud: Mitt namn är Jag är. Guds namn är Jag är. När Jesus säger: Jag är den sanna vinstocken så är det Gud som talar.

Det finns många vinstockar. Jesus är den sanna vinstocken. Den som låter grenarna bära god frukt. Vi kan gå med i olika föreningar, i politiska partier, vi kan välja att vara med i en kyrka eller bli asatroende. Det finns många olika träd att inympas i. Frågan är vilket träd, vilken vinstock som låter oss bära god frukt? För det är på frukten man känner trädet. Och det tar tid för ett träd att bära frukt. Kommer ni ihåg vilka frukterna är? Andens frukter, nio till antalet: Kärlek, Glädje, Frid. Tålamod, Vänlighet, Godhet. Trofasthet, Ödmjukhet och Självbehärskning. 

Det är inte bara kristna som bär god frukt. Gud har många träd i sin vingård som han ansar och beskär och låter bära frukt. Amnesty, Naturskyddsföreningen, Läkare utan gränser, Röda korset. För att inte tala om alla människor som bär god frukt utan att vara anslutna till någon organisation. Där barmhärtighet och kärlek bor, där är också Gud, sjunger vi.

Bli kvar i mig. Jesus upprepar orden. Det finns en vädjan i hans röst, en oro, en djup önskan. Han vet hur förödande det är för en människa att bli mobbad, utstött, avskuren. Hur det är att vissna, inte få höra till, inte få ta emot, inte ge, inte ansas. Kanske finns själva meningen med livet i att finnas med i ett sammanhang, som lemmar i en kropp, som grenar i ett träd och växa tillsammans, bära frukt, räcka vidare det man själv fått.

Bli kvar i mig – orden berättar om kärlekens väsen. Kärleken kan inte tvinga, inte binda fast. Den kan bara älska. Du måste inte, men du får, du är välkommen. Du är älskad. Här hör du hemma.

Hur bär man sig åt att bli kvar i vinstocken, i Kristus? Genom att umgås med Kristus, vara en medlem i kroppen, en gren i trädet, be, sjunga, läsa ordet, lyssna till Guds röst, låta sig ansas. Ta emot och räcka vidare de goda frukterna. Någon har sagt att nattvarden är det starkaste uttrycket för Guds kärlek. När jag var ung var det bibelstudier och predikningar som var viktigast. Nu är det nattvarden och tystnaden, meditationen, det inre lyssnandet.

Och inte minst – att försöka leva ut i handling det jag får av Gud och gemenskapen i kyrkan. Vi lever i en tid då mänskligheten längtar efter god och nyttig frukt. Utmaningarna är stora. Den värdegrund vårt samhälle vilar på är ifrågasatt. Men vi ska inte gripas av panik och rusa iväg och försöka massproducera frukt. Vi ska mitt i alla utmaningar, mitt allt som måste göras behålla det inre lugnet och bli kvar i Guds kärlek.

Skulle det nu vara så att du tycker det mesta är visset i ditt liv, att du inte kan se några frukter, så var inte rädd. Frukterna ser vi sällan själva. Och den som vet något om träd vet att träden behöver vila, ibland stå över ett år för att sedan komma tillbaka. Var inte rädd. Gud är trädgårdsmästaren, Jesus är trädet. Vi är bara enkla grenar. Vår uppgift är inte att vara produktiva. Vår enda uppgift är att bli kvar i Kristus, i hans ord och i hans kärlek så ordnar sig resten av sig själv.