Predikan Sunds kyrka och Aneby kyrka 21 e Tref

 

Samhällsansvar

Samhälle kommer av orden Hålla samman. Ansvar kommer av att svara an – på behoven, på nöden, på de gemensamma utmaningarna, gå ut ur sig själv, kroka arm och bidra med det vi har och kan för att samhället ska hålla ihop, för att alla som lever här ska ha ett drägligt liv, för att tilliten ska vara större än misstron, tryggheten starkare än rädslan. 

 

Min predikan är uppdelad i tre punkter, tre ord på D. 

Dårskapen

Det kunde ha varit jag

Den lille mannen

 

Dårskapen. Igår var jag på Coop i Aneby. Jag skulle köpa äpplen. Det fanns svenska äpplen, äpplen från Spanien och från Chile. Alla kostade lika mycket. Detta är inte klokt, tänkte jag. Dårskap är vad det är. Det är 1285 mil fågelvägen mellan Aneby och Santiago. Vad kostar det att flyga tonvis med äpplen hit när Sverige svämmar över av svenska äpplen? Hur stora blir koldioxidutsläppen? Vad får odlaren i Chile? Vad får dom som plockar frukten? Hur mycket måste de besprutas för att hålla hela vägen? Hur mår människorna när frukten besprutas? Marken, bina, humlorna? 

Människan är det enda djur som förgiftar maten, marken och luften innan man äter den. Och vi glider med, handlar utan att tänka oss för, bidrar till ett samhälle och en värld som håller på att gå sönder. Hur kan vi tänka, handla och påverka så att detta får ett slut? 

 

Det kunde ha varit jag. Måttet på hållbarheten i ett samhälle är hur vi behandlar de mest utsatta, de svagaste, de fattigaste. ”Du ska inte vränga rätten för invandraren, den faderlöse eller änkan. Kom ihåg att du själv en gång var slav… ”

Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit du. Just nu vrängs rätten för invandraren i vårt land. Det som sker är mycket upprörande. Hur kan vi tänka, handla och påverka så att detta får ett slut? 

 

Den lille mannen Sackaios hade hand om tullen. Tullindrivarna var skrupelfria och tog ofta ut alldeles för höga avgifter och stoppade vinsten i egen ficka. De var mycket illa sedda av sina landsmän. Sackaios stod inte högt i kurs. Hur blir det i ett samhälle där några skor sig på andra? Det uppstår motsättningar, vi och dom, konflikter, rädsla, hot och hat. 

Allt detta drabbade inte bara Sackaios utan hela hans familj. Hur mådde hans föräldrar? Hans fru? Hur var han som pappa? Fick hans barn leka med dom andra barnen eller var dom mobbade? 

 

Nu skulle Jesus komma till stan och Sackaios var nyfiken på honom. Trängseln var stor och Sackaios var liten. Så han klättrar upp i en sykomor. Där kan han se utan att bli sedd. 

”Skynda dig ner, Sackaios, idag ska jag gästa ditt hem”.

Jesus har förstått hur dålig stämningen är i Jeriko. Han har hört hur några rika suger ut de fattiga. Hur samhället blivit splittrat i ett vi och dom. 

Jesus griper in, han tar sitt samhällsansvar. Skynda dig ner, Sackaios. Läget är akut. Diagnosen är ställd. Jesus, den store läkaren vet att om Sackaios med den makt och det inflytande han har, får ett nytt hjärta, ett hjärta fyllt av kärlek och barmhärtighet, om han omvänder sig och går från girighet till generositet, från misstro till tillit, så kommer det sprida sig som ringar på vattnet. När människors hjärtan förvandlas, förvandlas också samhället. 

 

Idag är Jesus här, mitt ibland oss. Nyfikenheten är stor. Allt fler svenskar undrar vem denne Jesus är. Nöden söker nåden. Jesus kallar oss vid namn och vill fira måltid med oss. Han vill öppna våra ögon så att vi ser hur vi tillsammans kan bidra till ett hållbart samhälle, hur vi kan angripa dårskapen med kunskap, hur vi kan forma ett samhälle där alla får plats och kan leva ett drägligt liv.

 

Jorden kan du inte göra om. Stilla din häftiga själ! Endast en sak kan du göra: en annan människa väl. Men detta är redan så mycket att själva stjärnorna ler. En hungrande människa mindre betyder en broder mer. Stig Dagerman

 

Predikan 14 e söndagen efter Trefaldighet Valdagen

Enheten i Kristus

 

1  Enheten i Kristus är en enhet med allt och alla. Hela skapelsen. Alla levande varelser. Vi kommer från Gud och går till Gud. 

 

Psalt 24:1 Jorden är Herrens med allt den rymmer, världen och alla som bor i den

. 

Rom 11:36: Ty av honom, genom honom och till honom är allting.

 

Ef 1:9-10 Gud har yppat sin viljas hemlighet för oss, det beslut om Kristus som han hade fattat från början och som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden. 

 

Därför ska vi vara rädda om bina, om blommorna, om den biologiska mångfalden. Därför ska vi förvalta skogen med varsamhet för den tillhör inte kyrkan, den tillhör Gud. Därför ska vi betrakta varje människa som vore han eller hon Kristus, Guds egen avbild. Även den människa som vi tycker illa om eller inte förstår oss på är en broder, en syster.

 

2 Kristen tro är ingen åsiktsgemenskap, det är en relation till Kristus och till varandra, en relation där vi ständigt får öva oss i att älska varandra, böja oss ned och tjäna varandra, vara ödmjuka och öva oss i att sätta andra högre än oss själva. 

Det är skillnad mellan att vara enade och vara eniga. Jag har tre syskon och vi hör samman men vi är väldigt olika och vi är sällan eniga om saker och ting. 

När vi strax ska stämma läsa trosbekännelsen så kan alla vara med, du som tror, du som tvivlar, du som ingenting förstår. För vi bekänner inte vår kristna tro, vi stämmer in i kyrkans bekännelse. Den är som ett stort hus med många rum som det tar ett helt liv att utforska. Sverige har haft besök av den amerikanska biskopen Marianne Budde. Hon är djupt oroad över utvecklingen i USA, en utveckling som sprider sig över jorden. Vad oroar henne? Jo, att människor inte kan ha olika åsikter utan att svartmåla, hata, hänga ut och t o m döda den som har en annan åsikt. Och detta sker med administrationen och presidenten som pådrivare. Det sker mellan kristna. Det biskopen verkar för är att återvinna respekten för varandra, förmågan att lyssna, dela, argumentera – att trots skilda meningar älska varandra.

 

Idag är det val till Svenska kyrkans tre nivåer – pastorat, stift och kyrkomöte. Och vi är precis som lärjungarna. Vi kivas, kanske inte om vem som är störst utan om vem som har rätt. Och det är som det ska. Demokrati handlar om att ge rum för olika åsikter, lyssna på varandra i respekt och sedan försöka kompromissa eller rösta och låta majoritetens beslut gälla. 

 

3 Ett enda bröd och en enda mänsklighet. Det finns bara en jord, en mänsklighet och ett bröd. Jordens resurser räcker för allas behov, men inte för allas begär. Om alla tar emot livet ur Guds hand och delar med sig av tid och kraft och de gåvor vi fått – liksom bryter sin del av brödet för att mätta en medmänniska, så kommer freden att växa fram som en mäktig flod. 

 

Hur är det Stig Dagerman diktar: Jorden kan du inte göra om. Stilla din häftiga själ. Endast en sak kan du göra, en annan människa väl. Men detta är redan så mycket, att själva stjärnorna ler. En hungrande människa mindre betyder en broder mer. 

 

Predikan 8e sönd e Trefaldighet

Andlig klarsyn

 

 Andlig klarsyn är dagens tema. Vi behöver klarsyn och urskiljningsförmåga för att kunna avgöra vad som är sant, gott och riktigt. 

Ta situationen i Gaza. I veckan såg jag en intervju med Israels ambassadör i Sverige. Han påstod att det finns hur mycket mat som helst men att Hamas stjäl det mesta. FNs observatörer vittnar om motsatsen. De säger att man aldrig mött ett sådant motstånd mot hjälpinsatser som det Israel uppvisar. Vad är sant? Många hävdar att Israel gör sig skyldiga till folkmord och kräver omedelbar vapenvila medan Ebba Busch säger att Israel gör världen en tjänst i att försöka oskadliggöra Hamas. Vad är sant? Vad skulle Jesus ha sagt? 

Var barmhärtiga såsom er himmelske Fader är barmhärtig. Det är så starka krafter i rörelse, det är så mycket som står på spel, lögnerna är så många och blindheten så stor. Så förbarma dig Gud över din mänsklighet. Kanske är det viktigare än på mycket länge att be om andlig klarsyn. 

 

Till andlig klarsyn hör att tala sant om livet. Jesus gör det. Han är oerhört ärlig mot dom som driver ut demoner, profeterar och gör underverk i Jesus namn. Jag känner er inte, säger han. Försvinn härifrån ni ondskans hantlangare. Jesus är oerhört upprörd. Varför? Paulus svarar: Om jag har profetisk gåva och har all tro så jag kan förflytta berg men saknar kärlek är jag ingenting.  

 

Till andlig klarsyn hör att lyssna till Jesus. Det är skillnaden mellan den kloke och dåren – den kloke lyssnade på Jesus. För Jesus stavas kärlek och kärlek stavas Jesus och därför ska vi bygga våra liv på kärleken, den vi får och den vi räcker vidare. Många gör det. Långt fler än dom som bekänner en tro på Jesus. För det kommer till sist inte an på munnens bekännelse utan på hur vi levt våra liv och handlat mot våra medmänniskor. 

Har vi älskat som Gud älskar? Har vi förlåtit som Gud förlåter? Har vi delat med oss av vad vi fått av Gud? Har vi sagt ifrån när människor far illa?  Har vi gripit in för att undsätta en nödställd medmänniska?

 

När våra liv ska summeras och sammanfattas kommer det bestå som var sagt och gjort i kärlek, av medkänsla och barmhärtighet. Allt annat kommer förtäras. 

 

Dagens evangelium finns som bilderbok för barn. Där finns en oväntad knorr på berättelsen. Här har huset rasat för dåren som byggde på sanden och han står där genomblöt med vatten upp till midjan. När man vänder blad ser man ett klädstreck där hans kläder hänger på tork. Och den sista bilden visar hur den kloke mannen som byggde sitt hus på klippan bjudit in den oförståndige i värmen. 

 

 

Det är andlig klarsyn, att inte bara se till att ha sitt eget på det torra  utan räcka ut en hand till dom vars liv rasar samman. 

 

Predikan Kristi förklaringsdag

 Jesus förhärligad

 

Min predikan bygger på tre ord på H: Höjden, Härligheten och Hemligheten.

 

Höjden: När Jesus vill förklara för sina lärjungar vem han är tar han med tre av dem upp på en höjd, ett berg. Man kan säga att de åker på retreat. Retreat är besläktat med reträtt och betyder att dra sig undan. I Rättvik finns en retreatgård som heter Berget. En plats som är avskild för bön, meditation, läsning, samtal, fördjupning, en plats där många mött Jesus och fått Jesus förklarad för sig. Vi kan möta Jesus i naturen, i kyrkan, i en medmänniska men det finns något viktigt med att då och då dra sig tillbaka, stänga av, skala av för att helhjärtat kunna be, lyssna och växa i vår relation till Jesus.

Höjden eller berget är i Bibeln en viktig plats för Gudsmöten. Det är som om utsikt föder insikt, vi får perspektiv på tillvaron, vi blir påminda om vår litenhet och Guds storhet. Där på förklaringsberget är det som om tid och rum inte finns och därför är det inte konstigt att Mose och Elia dyker upp. Mose hade mött Gud ansikte mot ansikte på Sinai. Elia hade på samma berg mött Gud i ljudet av en stilla sus. När Jesus behöver vila, drar han sig ofta undan till ett berg. Behövde Jesus det, kanske vi kan behöva det.

 

Härligheten: Varför vill Petrus stanna på förklaringsberget? Jo, han har fått se Guds härlighet, i Jesu ansikte, i Mose och Elia. Det lyser om dem, ett ljus som liksom kommer inifrån. Ett ljus som återspeglar Guds väsen. Det var så vackert, så outsägligt så blicken var liksom fastnaglad vid härligheten.

Och så är det. Allt som är himmelskt härligt påminner oss om paradiset, om den härlighet vi alla hade från början. I Rom 3:23 står det: Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud. I Joh 1 står det: Och Ordet blev människa och bodde bland oss och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader. Vidare i Joh 17:22. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem. Det är det Mose, Elia och Jesus talar om, hur Jesus genom sin död och uppståndelse återger oss syndare den härlighet som vi förlorat. Det är som om Jesus vill säga till Petrus: Petrus, du behöver inte nöja dig med att titta på. Allt det härliga du nu ser kommer bli ditt, Härligheten kommer räckas som gåva till alla människor.

 

Guds härlighet är inskriven i vårt DNA. Kan det vara förklaringen till att det gör så ont i oss att se och höra det som sker i Gaza och Ukraina? När vi tappar allt, hotar och hatar, plågar, dödar och förstör så handlar vi mot vårt väsens innersta. Raskolnikov i Brott och straff slog ihjäl en pantlånerska och hennes syster med yxa. Först tänker han att han gjort en välgärning men när han träffar Sonja och berättar för henne vad han gjort frågar hon: Vad har du gjort mot dig själv? När vi skadar andra skadar vi oss själva och den avbild av Gud som är tecknad i vårt innersta.

 

Hemligheten: Lärjungarna teg, de berättade ingenting för någon. De största andliga upplevelserna är svåra att tala om. De är outsägliga! Det är som om de skulle gå sönder om vi försöker klä dem i ord. Eller så är vi rädda för att ingen ska tro, för att bli utskrattade. Men det kan också vara så att vi behöver tid för att smälta det vi varit med om. Ta in, försöka förstå. Lärjungarna hade varit på retreat och fått se Guds härlighet. De hade hört en röst förklara vem Jesus är. Frågan är: innebar detta att de knäckt koden och till fullo förstått allt om Jesus? Nej, det dröjde inte länge förrän Jesus igen förebrår dem deras klena tro. Det tar ett helt liv, ja en hel evighet att utforska Guds väsen. Men Förklaringsdagen är ett stort steg på vägen.

 

 

Predikan 6 e söndagen efter Trefaldighet

         

Efterföljelse

 

Det är ett kärvt budskap Jesus kommer med idag. Helt annorlunda än det gängse, det vi hör och ser överallt: Jag, mig min och mitt. 

 

För några veckor sedan mötte jag Anna. Hon är kanske 30 år och ska snart prästvigas. Jag bad henne berätta om vad som lett fram till yrkesvalet och då sa hon att hon vuxit upp i en familj som inte alls brydde sig om kyrka och tro. Hon hade lärt sig att man ska satsa på sig själv. Men hon orkade till slut inte sätta sitt jag först och högst och främst. Så hon lämnade sitt liv i Guds händer och började följa Jesus. Och hon har valt ett yrke där hon får tjäna, ge sitt liv för Gud och människor. 

 

Det är ju populärt idag att bli en följare. Zlatan har 56 miljoner följare. Greta har 15 miljoner. Att vara följare kostar inget. Att följa Jesus kostar allt. Jesus ger oss ett enda bud: Du ska älska Gud över allting och din nästa som dig själv. Kärleken är livsviktig. Utan kärlek kan ingen leva. Och ändå är det så svårt. Vi går så lätt vilse. Vi byter den äkta varan mot surrogat. 

 

Vad menar Jesus med att vi ska förneka oss själva och ta vårt kors på oss?  Jag tror att Jesus menar att vi ska våga ta kampen mot egot, mot självupptagenheten, mot våra begär. Han vill att vi ska ta synden på allvar, likgiltigheten inför andras lidande, cynismen, frosseriet, girigheten. Säga nej till det som för oss bort från oss själva och Gud, korsfästa det och varje dag välja kärlekens väg. Jesus begär inte det orimliga av oss. Han avslutar meningen med orden och följa mig. Han går vid vår sida, han gråter med oss när vi faller och gläds med oss när vi reser oss upp och tar nya tag. Han vill inte att vi säljer vår själ för pengar. Han vill hjälpa oss att bli äkta människor, helgjutna och hängivna. 

 

Det finns en risk med att följa Jesus, att bli kristen. Och det är att vi tror mer på tron än på Jesus. Vi blir så uppfyllda av sången och bönen och den härliga gemenskapen så vi tappar bort hans fotspår. Heligheten blir lätt till skenhelighet. Vi tror oss plötsligt vara förmer än dom därute. Vi hamnar lätt i klubben för inbördes beundran. Och vi tror att vi har Jesus på vår sida som i en liten ask. 

 

Vart leder fotspåren? Dom leder alltid till de mest utsatta, de minsta, de fattiga, dom längst ner. I dom som är våra bröder och systrar möter vi Jesus.

Ge oss den helighet som är barmhärtighet för världen. 

 

Jag vill också säga att många människor följer Jesus utan att veta om det, utan att känna hans namn. De visar barmhärtighet, de bryr sig om sina medmänniskor, de gör stora ting i det tysta. 

 

Ingen kan undvaras. Alla behövs för medmänniskan i nöd, för klimatet, för freden. 

 

Målet med Efterföljelsen är att vi ska bli Kristuslika, så att vi ser det Jesus såg, säger det Jesus sa och gör det Jesus gjorde. 

 

Vågar vi följa Jesus ska vi veta att det kommer kosta på. Vi ser idag hur motsättningarna ökar. Därför behöver vi hålla ihop, hjälpas åt att söka Guds vilja och stödja varandra i kampen för godhet, kärlek och barmhärtighet. 

 

 

Dag Hammarskjöld skriver: Icke jag, utan Gud i mig. 

 

 

 

Predikan Apostladagen

Sänd mig

 

Vilket förtroende Petrus får! Nytt namn och nytt förtroende. Klippan som Jesus bygger sin kyrka på. Och nycklarna. Binde- och lösenycklarna. 

Är det verkligen på Simon Petrus Jesus lägger detta oerhörda ansvar? Ja, så har vi tolkat texten. Är det verkligen Petrus som är den fasta klippan? Eller är det bekännelsen? Du är Messias, den levande Gudens son. 

Bekännelsen som den dyrbara skatten som läggs i bräckliga lerkärl. För Simon Petrus var inte klar. Han hade en lång resa att göra, både en yttre men framförallt en inre resa. En resa ner i sina mörkaste vrår. En resa in mot Guds barmhärtighet. I samma kapitel, i avsnittet efter dagens text, berättas det om att Jesus förutsäger sitt lidande och sin död. Vad gör Petrus? Han tar Jesus avsides och börjar förebrå honom och säger: Må Gud bevara dig herre. Något sådant ska aldrig hända dig. 

Kommer ni ihåg vad Jesus svarar? Håll dig på din plats, Satan. 

Samma person som fått en uppenbarelse från Gud kallas nu för Satan och vill hindra Guds verk. Ljust och mörkt. Sjukt och friskt. Starkt och svagt. Tänk att detta fick komma med. Att evangeliet vågar tala sant om livet. Och det ryms i relationen. Petrus blir ju inte uppsagd och utkastad, varken denna gång eller när han tre gånger har förnekat sin Herre. 

 

Gång på gång förvånas jag över att Gud gör sig så beroende av bräckliga människor för att breda ut Guds rike. Människor som trots sina svagheter och blinda fläckar och sin begränsade självkännedom svarar ja när Gud kallar. Ställer sig till förfogande och går. 

Jag har varit präst i 42 år och allt oftare förundras och förvånas jag över nåden. Att jag får vara med. Att Gud ännu har bruk för mig. 

Gud tar oerhörda risker och ibland går det fel. Riktigt fel. Men det verkar inte bekymra Gud. Han kallar ständigt nya, bräckliga människor som han lägger sin skatt i. 

Och samtidigt blir jag ibland rädd. Rädd för att vi gömmer oss i våra hemtrevliga, förutsägbara församlingar och håller igång en verksamhet som är en kopia av den vi hade i fjol, och året dessförinnan. Men är vi verkligen salt och ljus? Vågar vi lämna vår trygga tillflykt i våra kyrkor och kapell och gå dit Gud sänder oss? 

När vi gick samman med alla goda krafter och under sju år arrangerade Alla får plats-veckan, när vi ställde upp under flyktingkrisen och bemannade var sjätte dygn som medmänniskor på Gransnäs i fem månader, när vi hjälpte till med matkassarna under pandemin, då lämnade vi vår trygghet och gick, fast det var på darrande ben. Och vi blev välsignade och vitaliserade. 

 

Jag läser nu en bok om Dietrich Bonhoeffer. Han hävdar att religion och kyrka kan stå i vägen för evangeliet. Om vi blir en kyrka för de redan frälsta sviker vi vår Herre.

 

Nöden är stor, lokalt och globalt. Nästa år är det allmänna val. Hur många av oss tänker kandidera för att ta ansvar för skola, vård och omsorg? Petrus gjorde det och Paulus och de andra apostlarna. De predikade och botade, mättade de hungriga och besökte dem som satt i fängelse. De fördelade de gemensamma resurserna så det räckte till alla. Mina föräldrar var missionärer i Etiopien och där insåg man att man inte kan predika evangelium för hungriga och sjuka människor. Först måste de få mat, mediciner och rent vatten, sedan berättar vi om Jesus. 

Alla behövs. Ingen kan undvaras. Vi kan alla vara salt och ljus där vi står och går men om vi gör det tillsammans, som kristna på denna ort blir kraften desto större. 

Vågar vi lyssna efter Guds kallelse? Vågar vi gå dit Gud sänder oss? 

Eller ska vi be Gud att inte störa oss i vår bekvämlighet?

Eller är det så att du vill men inte vågar för att du tror att du inte räcker till? Här är ord till dig, till mig, till Petrus och alla andra bräckliga kärl.

Aldrig mer ett ont ord om trasiga fioler!

En gång hörde jag Mästaren spela på bara två strängar. Han stod bland träden och spelade på sitt älsklingsinstrument,

hymn efter hymn, visa efter visa,

utkristalliserad smärta

och jag visste: Den filen var jag! 

Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på,

men i hans händer dög jag. 

Bo Setterlind

Predikan 4e sönd e Trefaldighet

 

Att inte döma

 

Idag ska vi tala om något som rör själva grunden för livet. Ingen människa vill vara ensam. Vi vill ha vänner, vi vill bli sedda, vi vill vara med.

Innerst inne vill vi vara med i en kravlös gemenskap där vi kan vara oss själva, där alla olikheter ryms och där det är lätt att andas. Finns den gemenskapen? Oftast är det tvärtom så att bara den som är snygg eller smart eller rolig eller cool får vara med. För att passa in är man beredd att sudda ut sig själv. Vi är beredda att skära av hälen och klippa av tårna för att foten ska passa i skon, för att vi ska bli älskade. Men det vi får är inte kärlek, det är möjligen beundran. I en sådan gemenskap är det inte lätt att andas, där får man inte göra fel eller kritisera ledaren. För då åker man ut i kylan. 

Någon bestämmer, någon är domare och sätter reglerna och om vi vill vara med måste vi döma oss själva och döma andra hela tiden. Vem duger? Vem räcker till? 

Kvinnan i texten har gått över en gräns, brutit mot reglerna och varit otrogen. (var är mannen, förresten? Krävs det inte två för otrohet?)

Och nu ska hon stenas. Straffas. Man har utsett henne till syndabock och genom att stöta bort henne tror man att man är ren, utan synd. 

Detta sker överallt där människor möts. Gång på gång. 

 

Hur lyder åttonde budet? Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa. 

Vad betyder det? Vi ska inte tala illa om någon, inte förtala, inte ljuga om någon, vi ska inte sprida falska rykten om vår nästa. Tvärtom ska vi tänka och tala gott om våra medmänniskor, visa förståelse och medkänsla och tyda allt till det bästa. 

 

Gör vi det blir världen en bättre plats att leva på. Det blir lättare att andas, vi kommer sova bättre, känna lycka och glädje och få många vänner. 

 

Döm inte, säger Jesus. Den dom du dömer andra med kommer du själv att bli dömd med. Det mått du mäter andra med kommer du själv att mätas med. 

Så vilket mått väljer vi? Kärlekslöshetens mått eller barmhärtighetens? 

Var barmhärtiga såsom er himmelske Fader är barmhärtig, säger Jesus. Välj förlåtelsen så blir du själv förlåten. Välj generositeten så kommer du själv att bli generöst bemött. Välsigna, så blir du välsignad.

 

Jag har varit präst i 42 år. Jag mött många människor, olika människor och sett vad livet kan göra med oss. Och jag har lärt mig att tänka: Det kunde ha varit jag. 

 

Den ende som kan döma rättvist är Gud, för endast Gud känner människan helt och fullt. 

 

En sak till: Jesus svar är fantastiskt. Han dömer inte kvinnan. Han dömer inte heller de skriftlärda och fariséerna. Han säger bara: den av er som är fri från synd ska kasta första stenen. 

 

Efter en stund går de därifrån, en efter en, de äldsta först. 

 

När jag var ung var jag tvärsäker, dömande och svartvit. Med åren kommer självinsikten. Nu vet jag att jag behöver Guds barmhärtighet varje dag. 

 

Finns den gemenskap där det är lätt att andas? Där vi får vara med som vi är med sjukt och friskt, starkt och svagt? Ja vill tro det. Jag hoppas att kyrkan kan vara den plats där hela livet ryms, där olikheterna får plats och där vi mäter varandra med barmhärtighetens måttstock.