Predikan 24 e söndagen efter Trefaldighet

 Den yttersta tiden

 

När vi idag ska tala om den yttersta tiden måste vi ha två saker i minnet. För det första: Genom århundraden har människor, i tider av nöd, frågat sig om inte det de ser och hör är tecknen på den yttersta tiden. En del har gått så långt att de liksom räknat ut exakt när Jesus ska komma tillbaka. Det är spekulationer. Jesus är väldigt tydlig med att det endast är fadern som vet. Vi ska alltså inte spekulera, vi ska inte skrämma människor till tro, men vi ska lyfta blicken. Vi ska vara beredda. 

För det andra: I den yttersta tiden kommer mycket hemskt hända, det kommer bli svårt att vara människa och bevara sin mänsklighet. Glöm inte att vi är Guds barn. Glöm inte att vi en dag ska få se Jesus sådan han är och förvandlas till hans likhet. 

 

Den man som i onsdags blev vald till president i USA betraktas av sina anhängare som en frälsare, en Messias. Och han använder lögnen som redskap. Inte för att vi ska tro på lögnen utan för att vi ska bli osäkra, för att vi ska förlora förmågan att skilja mellan sant och falsk och i förlängningen, förlora förmågan att skilja mellan rätt och fel. 

Han är inte den ende, och inte den siste.

 

Vi lever i en mörk tid på många sätt. Jesus beskrivning av den yttersta tiden känns obehagligt aktuell. Han beskriver ett tillstånd av kaos, laglöshet och samvetslöshet. Inte nog med ledares lögner, stridslarm och katastrofer. De som vill följa Jesus, de som väljer äkthet, sanning, fred, kärlek och godhet kommer plågas, hatas och dödas. 

 

Så säger Jesus: Se upp så att ingen bedrar er. Se till att ingen låter skrämma er. 

Är det inte mycket begärt?

Hur bevarar man lugnet? Hur bevarar man urskillningsförmågan? Hur bevarar man tilliten till Gud och människor?  

 

 

 Tre saker att tänka på när det är sent på jorden:

 

1/ Jesu säger: Sådant måste hända. Och: Allt detta är början på födslovärkarna. Det är tydligen en oundviklig utveckling. Allt måste gå sönder och gå under innan något nytt kan växa fram!

Känner ni igen det? Grundmönstret – påskens paradigm – genom död till liv – det mönster som skrivs in i oss i dopet. 

Det svåra och svarta har inte sista ordet. Vi har fått ett löfte om att Gud ska skapa nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. 

 

2/ Jesus vänder sig inte till oss enskilt utan till församlingen, gruppen, gemenskapen. Tillsammans är vi starka. Vi behöver varandra. Som stöd, som tröst, som förebilder. Vi behöver kroka arm med alla goda krafter och kämpa trons goda kamp tillsammans. Och Jesus löfte gäller: Jag är med er alla dagar till tidens slut. 

 

3/ Varje söndag har en symbol och vet ni vilken det är idag? Jo, Noas ark. (visa upp Noahs leksaksark)

Arken fogades samman av trä och spikar och räddade människor och djur från att gå under. 

Korset fogades samman av trä och spikar och där, på korset räddade Jesus oss från att gå under. Hans död gav oss liv. 

 

Så till sist några ord av Charlott Frycklund

 

Om världens gränder och vrår 

blir allt mörkare, 

bär ditt ljus. 

Det är allt vi kan göra mot mörkret. 

Låt det inte överväldiga,

dra med dig, skrämma dig. 

Låt inte mardrömmarna ta över. 

Låt inte natten vara. 

Var gryningen.

Bär ditt ljus till världen. 

Det är bara ett litet ljus

Men det minsta av alla ljuskällor

bryter mörkrets makt, 

ger hopp och pekar ut riktningen,

och om vi är många, 

många små ljus

många fladdrande flämtande lågor

många som går i samma syfte

då är det snart dag igen

natten är över och dagen är här.

Så lys på den plats du är satt, 

lys upp mörkret där du är

på de sätt du kan

med det som står till buds, 

För vi är många

Jag tror vi är så många

att mörkret inte har en chans mot oss. 

Det låter kanske futtigt.

Inte de grandiosa gesterna

inte den stora revolutionen

inte utpekandet av den stora fienden

som vi måste besegra

Nej, vi tar våra ljus bara

det kan ske i tysthet

eller nynna en melodi

om det behövs

och vi går ut i världen

med var sitt ljus

och bryter mörkret. 

Världen behöver det. 

Världen behöver dig. 

Bär ditt ljus.

 

 

7/11 2024

Predikan 14 e söndagen efter Trefaldighet.

Enheten i Kristus 

 

Varför firas det fyra gudstjänster i lilla Aneby idag? Är det av utrymmesskäl? Nej! Älskar vi våra olika traditioner eller är det så illa att vi älskar vi våra kyrkor och byggnader mer än vi älskar Gud?

 

Idag är temat: Enheten i Kristus. Vi fastnar lätt i ordet enhet och börjar genast tänka på ekumenik, på splittringen mellan kristna och varför det är det svårt att älska varandra. Jag återkommer strax till detta, men först….

 

Enheten i Kristus handlar om något mycket större än ekumenik. Lyssna! Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ₁₆ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt…..; allt är skapat genom honom och till honom. ₁₇Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. ₁₈Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ₁₉ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom ₂₀och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig…, allt på jorden och allt i himlen. 

Kol 1:15-20

Inför dessa ord finns bara ett svar: tystnad och tillbedjan. 

 

Och sedan kommer gråten, tårar av tacksamhet för allt Jesus gör och ger, tårar av sorg över våra hårda hjärtan. Inför dessa ord bleknar allt som hindrar enheten.

 

Vi är redan ett i Kristus, ett med varenda människa, ett med allt skapat, varje levande väsen. 

Och samtidigt lever vi som om vi inte är det. Därför ber Jesus för oss, att vi ska bli ett, att vi varje dag ska ta steg mot att bli det vi redan är, i djup vördnad inför varje människa, varje växt, varje varelse.

 

Nu till frågan om splittringen mellan kristna. 

 

1: skilj på enhet och enighet. I en familj hör man samman men det betyder ju inte att man är eniga i allt. Man kan vara djupt oense i mycket och samtidigt älska varandra. Kyrkan är ingen åsiktsgemenskap, det är en gemenskap av sökare och tvivlare som söker Gud, som längtar efter lite värme och ett fäste i tillvaron. Trosbekännelsen är inte min eller din tro, det är kyrkans tro, ett hus med många rum att bo i, gå omkring i, utforska; trossatser att ta spjärn emot, ifrågasätta och omfamna. 

 

2: Jesus vill att vi ska älska varandra. Kärlek är ett av de mest missförstådda och missbrukade orden. Kärlek är inte en känsla utan ett förhållningssätt. Det är att se den andre och ge henne vad hon behöver även om hon inte har förtjänat det och även om hon aldrig kommer återgälda det. 

 

3: Igår döpte Billy Carl Arthur. Jag döpte honom inte i Martin Luthers namn eller i påven Fransciskus namn eller i Levi Pethrus namn utan i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Hur står det i dagens text? Jesus ber: Helige Fader, bevara dem i ditt namn, så att de blir ett liksom vi är ett. Det är som ett hjul, ju närmare vi kommer navet, desto närmare kommer vi varandra och i ljuset av Guds härlighet bleknar allt som hindrar enheten. 

 

Till sist: Varför firas det fyra gudstjänster i lilla Aneby idag? För 12 år sedan predikade jag i Korskyrkan. Jag talade om den splittring som kränker Guds kärlek och jag frågade var vi ville vara om 20 år. Jag såg framför mig en kyrka i Aneby, en familj, enade i Kristus, oeniga i mycket. En kyrka med många olika uttryck, olika slags gudstjänster, samtalsgrupper, en kyrka som är ett ljus och ett salt i samhället. 

Var står vi idag? Jag har länge burit på en idé, en vision och är ni intresserade berättar jag mer i fördjupningssamtalet efter kaffet. 

 

Enighet är omöjligt ja, inte ens önskvärt. Enhet är svårt, men den enda vägen vi kan gå för att bli det vi redan är. Därför ber Jesus för oss. 

 

Predikan pingstdagen

  

 

Den heliga Anden

 

Säg efter mig: 

Kärlek, glädje, frid.

Tålamod, vänlighet, godhet.

Trofasthet, ödmjukhet, självbehärskning. 

 

Vad är det? Jo Andens nio frukter. Frukter som inte är speciellt utvalda för speciellt kristna människor utan frukter som ett barn känner igen smaken av, frukter som är djupt mänskliga och livsviktiga. 

Jag återkommer till dem.

 

Predikan består idag av tre punkter, tre ord på K. 

 

Det första är Kyrkan. Idag är det kyrkans födelsedag. Inte Aneby kyrka eller Svenska kyrkan utan Kristi kyrka på jorden. 

Jesus lämnar sina sandaler på marken och går till Fadern. Han går ut ur kroppens, rummets och tidens dimension in i nuets och närvarons dimension. Gud sänder Anden, Hjälparen. Vilket vackert namn på Gud. I Luthers stora katekes står det mycket om Fadern, mycket om Sonen, men väldigt lite om Anden. Varför? Jo, Andens uppgift är att måla Kristus för oss, kalla oss, väcka tro i oss och föra oss samman till en gemenskap, en kropp, en kyrka. Anden vet att vi är svaga, därför finns kyrkan. Här får vi andas ut och gråta ut, här får vi sätta ord på vår brist och vår längtan, här får vi sjunga, lyssna och lära, här får vi öva oss i att älska varandra, här får vi dela måltid och härifrån sänds vi ut att i ord och handling berätta att det inte är kört, att vi inte behöver känna oro och tappa modet för Gud är med oss, Hjälparen andas i oss kraft och nytt mod och leder oss steg för steg. 

 

Den andra punkten är Kreativiteten. Guds Ande är en fantastisk skaparkraft, en källa som ständigt flödar. I oss och genom oss. Vi har alla fått gåvor - inte för att bli märkvärdiga, utan för att glädja våra medmänniskor. Att sy, baka, snickra, bygga, sjunga, odla, skriva, trösta, leda, vårda, se, visa omsorg, be, förundras.....

Gåvor som kan förändras över tid. Fundera: vilken gåva har du fått? Jantelagen hindrar oss ofta. Vi har kanske har fått höra att vi inte duger. Tänk så många som levt och lever som blivit vingklippta, tystade, som grävt ner sitt pund. Men tänk också på alla som levt och lever som sträckt på sig, vågat, bejakat gåvorna de fått. Oftast behöver vi någon som tror på oss, som ser oss och uppmuntrar oss att våga. 

 

Kristine, du har bl a fått gåvan att komponera, att skapa musik. Berätta! 

 

Samtal om vårt samarbete. Om att bli tagen i anspråk, bli en del i något som är större. 

 

Den tredje punkten är Kärleken. Den heliga Andens språk är kärlekens språk. Gud kan bara älska. Och när vi blommar och vågar vara kreativa är det viktigt att det sker i kärlek. Annars kan vi lägga ner. Kärleken har åtta syskon. Nio frukter. Vilka var det nu igen? 

Kärlek, glädje frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Låt oss be Hjälparen att rensa ogräs, vattna och ge oss sådan näring att dessa frukter växer fram i våra liv och i församlingens liv. 

Predikan 4 sönd i påsktiden

  

 Psalmer 198, 303, 794, 298, 297

 

Vägen till livet

 

I onsdags fann mitt andra barnbarn vägen till livet. Hans mor hade det svårt men när hon fött så glömde hon smärtan. En ny liten människa hade fötts till världen. 

 

I går var vi tio personer som gick en pilgrimsvandring i Marbäcks socken. Hela livet är en rörelse, en pilgrimsvandring. Vi går inte mot döden utan till livet. Vi kommer från Gud, går med Gud och går till Gud.  

 

När man ger sig ut på en vandring är det viktigt att förbereda sig, att ställa frågan: vad behöver jag och vad kan jag undvara?

 

Jag ska sammanfatta listan i sju ord på K.

 

Karta. Vi behöver en karta så att vi kan hitta rätt väg. En karta som vi läser med jämna mellanrum. Bibeln är den kartan – världens mest lästa bok. I 5 Mos 30: säger Mose: Se jag ställer dig idag inför liv och lycka eller död och olycka. Om du // älskar Herren din Gud, vandrar hans vägar och följer hans bud // skall du få leva // och Herren skall välsigna dig.

 

Kompass Kompassen hjälper oss att hitta rätt, gå åt rätt håll. Nålen vilar i vatten. I morgon är det 68 år sedan jag döptes. Dopet är vår kompass. Den visar riktningen från död till liv, från ont till gott, från lögn till sanning. Vet du när du är döpt? Ta reda på det och fira din dopdag. 

 

Kännare Vi behöver hitta någon som känner vägen, som gått före, en stigfinnare, en förebild. Någon som kan tolka terrängen, som kan läsa kartan och hantera kompassen och visa oss vägen. Någon som älskar Jesus och hjälper oss se att det är han som är vägen, sanningen och livet. 

 

Kompisar Vi behöver varandra. Vi behöver människor att prata med, sjunga med, dela sorg och glädje med, be med. Liksom bära varandras bördor för ena dagen är jag pigg och kan bära din börda, en annan dag är det jag behöver hjälp. Kompis kommer av cum pane – den som jag delar brödet med. Vi är kompisar för strax ska vi dela brödet med varandra. Jesus är vår bästa kompis, vår medvandrare.

 

Korrigering Ibland går vi vilse. Vi tappar bort oss. Vi fattar fel beslut, vi gör varandra illa. Korrigeringen stavas bekännelse och förlåtelse. Därför börjar vi varje gudstjänst så, för att komma rätt i relation till Gud, oss själva och varandra. Börja om. Ibland kan vi behöva någon att tala med, gråta ut hos, säga precis som det är. Jag går i själavård regelbundet. Sök upp någon som du har förtroende för och berätta om det som skaver. Det hjälper. 

 

Kommunionen När lärjungarna hade varit ute och fiskat en hel natt utan att få något stod Jesus på stranden. Han hade gjort upp eld och stekt fisk och sa: Kom och ät. Han känner vår hunger och törst, han vet att vi behöver mat för både kroppen och själen. Idag säger han till oss: kom och ät. Han vill mätta oss på djupet så vi orkar vandra vidare. 

 

Konkret kärlek När vi ätit får vi ta emot välsignelsen och sänds sedan ut i vardagen. Vad blir viktigt nästa vecka? Jo, att visa omsorg, trösta, hjälpa, besöka någon ensam, uppmuntra någon som ser hängig ut. I Guds rike är kärleken alltid konkret, det handlar om händer som hjälper, fötter som går, hjärtan som känner.         

Sju ord på K, ord som berättar vad vi behöver för att orka vandra, ord som berättar vad vi behöver för att finna vägen till livet.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                  

Predikan Kyndelsmässodagen

 

Uppenbarelsens ljus

 

Vi lever i en mörk tid på många sätt. Våra blickar dras mot det onda och svåra och våra hjärtan uppfylls av sorg och missmod. Profeten skriver: det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Vi behöver ljuset, vi behöver få syn på Guds härlighet, vi behöver hjälpa varandra att hitta det ljus som ger oss liv. 

Och idag ska vi få hjälp från ett oväntat håll. Jon Fosse, nobelpristagaren i litteratur. Jag tänker helt enkelt läsa högt för er ett stycke ur Septologin, den första boken. Huvudpersonen heter Asle, han är konstnär, änkeman och för Asle är julafton den värsta dagen på året. 

Jag läser från sid 124: …jag vill hellre tänka på att en ung kvinna är med barn….

….. 129: det är när det har varit som mörkast som ljus har visat sig, och då har mörkret börjat lysa. 

 

Tystnad

 

Det är inte på ljus och på lampor, som det kommer an, och det ligger inte vikt vid måne och sol, utan det, som är nödvändigt, det är, att vi äger sådana ögon, som kan se Guds härlighet.» Selma Lagerlöf Den heliga natten

Vi ska inte söka ljuset i det stora, i det märkvärdiga, i det som bländar och drar till sig allas blickar. Nej ljuset från himlen lyser i det enkla, i det lilla, i det till synes obetydliga, i mörkret. Där, och kanske endast där, kan vi få syn på ljuset.

 

Gud, öppna våra ögon så att vi med Symeon och Hanna ser ljuset och prisar ditt namn. Amen

Hur finna hopp i en tid av hopplöshet? Bibelstudium

  

Bibelstudium 

 

Det finns mycket som oroar, som skrämmer. Missmodet växer och hoppet minskar. En fjärdedel av Sveriges unga mellan 15 och 24 saknar framtidstro. Vad är det som oroar oss? 

 

Klimatkatastrofen
Krig och upprustning

Hur kommer det bli för våra barn och barnbarn?

Gängkriminaliteten 

Otryggheten 

AI

Den hårda attityden på sociala medier med hat och hot

Samvetslösheten

Dåliga tider med dyra levnadsomkostnader och växande arbetslöshet.

Egna bekymmer

 

Det finns många skäl att vara pessimistisk. Men ger dessa dystra omständigheter oss anledning att förlora hoppet? 

För många är hopp och optimism ungefär samma sak. Men det är det inte. (Antje Jackelén) Optimismen grundar sig på tendenser, prognoser och forskningsrapporter. Idag pekar många kurvor åt fel håll och ger anledning att vara pessimist. 

Hoppet tittar inte på kurvor och förutsägelser utan har sin grund i livet självt. Hoppet är det sista som överger oss. Hoppet är alltid ett hopp trots allt, inte tack vare. Hoppet är trons och kärlekens syster och har sin grund i Gud. Viktigt att inte förväxla hoppet med utopin. Utopin (platsen som inte finns) är en produkt av våra drömmar, ett ideal utan verklighetsförankring, något som hör framtiden till. Hoppet väcks och vårdas och växer mitt i verkligheten, här och nu. 

 

Greta Thunberg saknar hopp. Hon har sagt att den enda rimliga känslan är panik, för hon läser forskarnas rapporter och då får man panik, då är det redan kört, klimatkatastrofen är ett faktum. 

 

Luk 21:25-26 Hedningarna ska gripas av ångest och rådlöshet och människorna ska förgås av skräck. 

 

Luk 21:27-28 Då kommer Människosonen. Räta på er, lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig. Anthropos – grekiska för människa – den som vänder upp sitt ansikte. I bön, i tro. 

 

Efesierbrevet 2:12 Utan Kristus, utan hopp och utan Gud. 

 

Vårt hopp som kristna är inte grundat i utvecklingen i världen och människans förmåga att lösa alla problem. Vårt hopp är grundat i Guds löften. 

 

Rom 4:18-19 För Abraham och Sara var hoppet om att få barn mänskligt sett ute, men Gud hade gett dem ett löfte och Abraham höll fast vid hoppet och trodde. 

 

1 Petr 1:3-6 Jesus har genom sin uppståndelse fött oss på nytt till ett levande hopp. 

 

Rom 8:22-27 Skapelsen ropar som i födslovåndor. Också vi ropar och väntar. Vi hoppas på det vi inte ser. Tron är en aning som gränsar till visshet. När det är svårt kommer Anden (Hjälparen och tröstaren) och stöder oss i svaghet och vädjar för oss. 

Observera pluralisformen.

 

Hebr 6:19 Hoppet som vår själs ankare. Ett ankare som är förankrat i Kristus och i Guds löften. Här är dopet viktigt. Genom dopet har vi blivit förenade med Kristus. Så det handlar inte främst om vår tro och våra tvivel utan om en tillhörighet till den som sa: Jag är med er alla dagar till tidens slut. 

 

Himlens vanligaste hälsning till jorden: Var inte rädd, jag är med dig!

Jes 43:1-4 m fl ställen

 

Sju ord på T, medicin mot modlöshet, medicin som stärker hoppet

 

Tillsammans – vi är för svaga i oss själva för att orka tro, orka hoppas, orka be, orka älska vår nästa – men tillsammans med varandra och med Gud går det. 

 

Tala med varandra om det som inger oro och vad vi kan göra för att hålla hoppets låga levande. Ett annat ord är: Formulera dig!

 

Tillit – välj tilliten som livshållning även om vi riskerar att bli lurade och som motkraft mot den misstro som breder ut sig. Tilliten är ett annat ord för tro, tillit till Gud, människor, djur och natur. 

 

Tacksamhet – är ett motgift mot cynism och likgiltighet. Tacksamheten öppnar våra hjärtan för livets mirakler och gåvor och för Gud, alla goda gåvors givare. Avsluta varje dag med att hitta tre saker att tacka för.

 

Tuppluren – ansvar och oro gör den starkaste trött. Ta en tupplur, koppla av, vila, våga bara vara. Stäng av nyhetsflödet då och då – vi är inte skapade för att hantera all denna, oftast negativa, information. Vanmakten kväver hoppet och den goda viljan. 

 

Tänd ljus i mörkret. ”Lyse du i din vrå och jag i min.”

 

Ta ansvar för Gud Etty Hillesum – judinna, om att ta ansvar för det i oss som är Gud. (Y Eggehorn: Att ta ansvar för Gud -om hängivenhet som motstånd)

 

 

 

 

 

Förslag på psalmer

 

Psalm 30 Gud är trofast

 

Psalm 254 Löftena kunna ej svika 

 

Psalm 302 Min framtidsdag är ljus och lång

Skriven av Nils Frykman 1883. Nödår 1867-69, stora barnkullar, dryckenskap, fattigdom, utvandringen når sin kulmen med över 300 000 emigranter. 

 

Psalm 249 Blott en dag ett ögonblick i sänder

Skriven 1865 av Lina Sandell när hon var 33 år. Då hade hon 1857 förlorat: tre syskonbarn, en svåger, 1858 sin älskade far, 1859 sin storasyster Charlotte, 1860 sin mor, 1863 sin syster Christina. 

 

Psalm 690 Intet kan mig skilja från Guds kärlek

Psalm 713 Stor är din trofasthet

Psalm 779 När livet inte blir som vi har tänkt oss (se särskilt vers 3)

 

Sånger: 

Prövningar vi möta få

Jesus Guds son, du ljus i mitt inre, låt inte mörkret få tala till min själ