Påskens vittnen
Vad gör vi människor när livet går sönder och vi varken vet ut eller in? Vi återvänder till det vi en gång kunde. Det som sitter i ryggmärgen. Det som känt och basalt.
Jag går ut och fiskar, säger Petrus. De har hört att Jesus lever men det är som om sorgen, skammen och skulden är större. Det är svårt att ta in. Det har hänt för mycket på bara några dagar. Men fiska kan vi. Och de ger sig ut och fiskar. En hel natt. Men de får inget. Inte ens det fungerar.
Vad tror ni de känner? De är trötta, ledsna, uppgivna, hungriga, vilsna.
Petrus är nog mer tyngd än de andra. Han bär på skulden och skammen över att ha förnekat sin Mästare.
De börjar ro inåt land och då får de syn på någon på stranden. De känner inte igen mannen. Och det är också typiskt för oss människor när livet gått i tusen bitar. Vi känner inte igen vänner och bekanta.
Det är som om det hänger en våt filt över huvudet.
Kasta ut näten på andra sidan båten säger han. De gör som han säger och får de får så mycket fisk så att näten nästan brister.
Så säger Johannes, den yngste av dom, den med bäst syn: Det är Herren. Genast hoppar Petrus i vattnet. För att simma ut och dränka sig? Nej, för att simma in och möta blicken som han mötte när tuppen gol. En blick fylld av kärlek.
På stranden brinner en glöd. På glöden har Jesus grillat fisk och bakat bröd. Så hör dom orden: Kom och ät. Inga förhör, inga förebråelser, ingen utskällning. Bara en öppen famn, kärlek och den godaste frukost dom någonsin ätit.
Det finns tre meningar som vi människor längtar efter att höra, mer än allt annat. Välkommen hem. Jag älskar dig. Kom och ät.
När dom ätit vänder sig Jesus till Petrus och frågar Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör? Jesus använder Petrus ursprungliga namn, hela namnet. Frågan öppnar upp varje cell, varje vrå av Petrus inre – frågan går liksom djupare än skammen och skulden, ända ner i hjärteroten. Frågan ställs lika många gånger som Petrus förnekat.
Och varje gång Petrus svarar sker ett helande, en återupprättelse.
Herre, du vet allt, du vet att jag har dig kär.
För mina lamm på bete. Var en herde för mina får. För mina får på bete. Petrus får ett uppdrag, en kallelse att leda, att älska som han blivit älskad, att upprätta som han blivit upprättad, att ta hand om alla små och stora som känner sig vilsna, hungriga, trötta och uppgivna. Petrus får förtroendet, inte p.g.a. sina meriter, inte för att han är rik, eller smart, eller snygg utan för att han älskar Jesus.
Petrus kom så småningom till Rom där han blev ledare för en församling. I katolska kyrkan räknas han som den förste påven.
Igår samlades hundratusentals människor på Petersplatsen och i Peterskyrkan för att ta avsked av påven Fransiskus. Han tog alltid de fattigas parti, de enkla människors parti. Han var mycket omtyckt och jag tänker att han hade samma sinnelag som Petrus, den enkla fiskaren som blev påve. Inte för att han var märkvärdig utan för att han älskade Jesus.
Idag står Jesus på stranden här i Aneby kyrka. Måltiden är tillredd och famnen öppen och vi hör dom ord som vi allra mest behöver få höra: Välkommen hem. Jag älskar dig. Kom och ät.
Och vi får komma, och vi får äta och vi får viska i våra hjärtan: Jesus, jag älskar dig.
